Mer än halvvägs

Med lite ångest i maggropen konstaterar jag att mer än halva feel-good-stickningen är färdig. Vad skall jag sen sticka för att 'feela good'? (Som om det egentligen är ett problem, när det ligger en hel hög med påbörjade stickningar i skåpet...). Hur som helst måste vidare stickning planeras redan nu så att det inte blir en chock när min poncho är klar.

Jag måste säga att jag är så glad åt färgerna och kombinationen av ludd och inte ludd. Jag har nästan (!) bestämt mig för att skriva ner mönstret och lägga ut det på Ravelry, nästan. Om jag blir nöjd med ponchon kan ju någon annan , teoretiskt set, också bli det.

Vi får se hur det går med den varan. 

Just nu kör jag vidare med feel-good och fluff-fluff-fluff i min egen lilla bubbla. Just nu är jag egoist och tar allt feel-good helt själv, men jag kanske hittar min altruistiska sida en annan dag.

Flera dimmiga höstmorgnar

Det slutar inte att fascinera mig, hur vackert det kan vara med de här dimmiga morgnarna.

 Man passerar en sänka, och där dansar älvorna. Man kommer upp på backens topp och där står solen i givakt. Dimman blir tät och man ser knappt vägen framför sig men vid nästa sväng dyker det plötsligt upp en hel allé av träd, som vore de skolbarn på morgonpromenad.

Naturen skiftar hela tiden och man vet aldrig hur det skall se ut i nästa krök. Fascinerande är ordet. Jag älskar dimmiga morgnar.

Det är lite som med snö - saker och ting blir vackrare i dimma.

Min egen sockerbagare

Jag har fått en riktig liten sockerbagare i huset. Av en slump såg vi ett bak-tävlingsprogram på Dansk TV och sedan var han fast. Nu har vi snart sett två säsonger av 'Den Store Bagedyst' och det är faktiskt ett grymt bra program, säger hon som normalt aldrig ser på TV. Det är kombinationen av ett tävlingsprogram och att man lär sig en massa om att baka som är så bra. Någon som ser på Svensk TV har sagt mig att det finns ett liknande program i detta land. Det kan nog vara så.

Här om kvällen kom jag hem sent och hann i princip bara rusa rakt in till godnattsagan och vad mötte mig då - nybryggt te och nybakt mitt i LEGO-hyllan. Någon ville verkligen överraska sin mamma och det gjorde han. Det skall bli roligt att se hur detta slutar.

Snart ser våra äppelpajer kanske också ut så här?

Höstmorgnar med dimma och skördeglad hund

 Undrar om inte hösten är en underskattad årstid. Jag vill mena att det är så. När jag kör till jobb en dimmig morgon och får se en himmel full med närmast självlysande molnstråk och alléträd i dimma blir jag så betagen av naturens skönhet att jag bara vill stanna och suga in hela härligheten i mina lungor. Ingen luft är väl så god i lungan som en höstmorgonsluft?

 Vanligtvis är det tyvärr en massa bilar i rad på den här vägen, så man stannar helst inte utan en riktigt god anledning, men i morse var jag bara tvungen. Bilderna gör i vanlig ordning inte naturen rättvisa, men de som själva fotograferar kan nog tänka sig hur härligt det var. 

 Härligt är det också att dagarna fortfarande är varma och sköna, så pass att vi har dörrar och fönster öppna så snart vi är hemma. Blixten älskar att vara på trappan när dörren är öppen och när det skördas, som idag, är han därför den första att beundra dagens skörd innan den hamnar på matbordet.

 Nog skulle han gärna provsmaka om han fick, men druvor är rena rama giftet, så han får nöja sig med att titta på de läckerheter vi andra äter. Nu är sista röda druvorna skördade och endast några få klasar av de gröna frilands återstår. Nu får vi leva på minnet till nästa år.

 Men gott var det och även Blixten riktigt sög i sig de goda dofterna.

(någon annan fick spatt och lekte lite med bildprogrammet i sin telefon, som man ser)

Feel-Good-Projektet går framåt

Min Feel-Good-Stickning á la naturfår går framåt med ovanligt hög fart. Det kan bero på att det är ett väldigt enkelt mönster och att det är mycket feel-good i det här projektet. Det kan också bero på att jag vill ha det klart innan jag fyller år, om ca. två veckor. Det känns rätt så, helt enkelt. Får se hur det blir med den varan. Jag stickar och stickar och har absolut ingen aning om det kommer att bli lagom stort. Min provlapp indikerade att det nog blir så, men i värsta fall blir det en krympigt liten poncho eller en groteskt stor dito. Vi väntar med spänning på svaret.

Lägg till bildtext

Det är i alla fall något i den här stilen jag har tänkt mig, fast då utan ränderna och stickad på andra hållet, med andra garner och möjligen med en liten halskrage. Alltså nästan ett nytt mönster. 

bild lånad på Ravelry

Kitta och måla på gammalt sätt

KOM-I-HÅG för livet: från mig själv till mig själv.

Kitta i framtiden alltid fönster med linoljekitt, inget annat!

Måla omedelbart efter kittning med linojefärg, inget annat!

Ja, färgen är lite dyrare per liter, men min skapare det blir mycket mer är 'lite bättre'. Det blir så obeskrivligt bra. Och så går det åt mycket mindre färg, vilket naturligtvis innebär att totalkostnaden inte blir högre än om billig skitfärg används. Det bästa är att jag aldrig mer behöver skrapa eller rensa bort någon gammal färg. När linoljefärgen behöver förnyas borstar man bort den gamla, som då blivit dammig, och målar helt enkelt på ny. Kan det bli bättre?

Tillvägagångssätt

Annat viktigt:

• Lägg alltid platsfilm/plastpåse på toppen av kittet innan burken försluts. Det är nära nog omöjligt att rensa lätt intorkat kitt från den sega ytan som bildas.
• Om du inte hinner måla direkt, vänta till kittet är helt torrt. I annat fall kommer färgen att flagna.
• När nya fönster sätts i är det alltid bäst att kitta helt klart direkt. Det finkar också att vänta med att kitta falserna, men då måste man se till att skrapa rent från 'fastsättningskitt' först.
• Ottossons Färgmakeri (Nordens bästa färgfabrik): http://www.ottossonfarg.com 

Trädgården i september

Vår septemberträdgård har varit helt prefekt i år. Det enda jag vill klaga på är att jag inte hinner med. Allting växer ju fortfarande. Så brukar det inte vara. 

180 grader av södra trädgården i september

 Gräset behöver veckovis massage med klipparen, häckarna sänder fortfarande långa skott rakt ut ur ingenstans och jag försöker desperat hinna med detta och de kvarvarande synderna på min sparsamma fritid.

 Det som är bäst nu är absolut växthuset. Det är så varmt och mysigt och vi använder det jättemycket. Ofta finner man något barn där inne. Till och med läxor blir roligare i växthuset.

Det finns flera synder att ta sig an för sommarens värma gjorde att vi fixad noll och nix på semestern. Den värsta synden är nog att de flesta av växthusets sidor aldrig blev färdigkittade i våras. Nu är det bara att bita i det sura äpplet och får det gjort. Tre rutor tar en timma. Sålunda har jag sju till åtta timmars jobb som bara skall göras. Det är förstås mycket roligare att göra det nu när man ser mogna tomater genom rutorna. I våras var det kallt ute och kalt inne - inte lika kul. 

 Nu står jag trots allt med fötterna i blommande höstaster och kittar och det går faktiskt ingen nöd på mig. Jag fryser inte, jag är inte hungrig och jag är ganska glad. man kan ju lyssna på bra ljudböcker när man kittar och så kan man klappa på en hund som gärna kommer och tittar till en.

 Höstastrarna är förresten något av det som som ger trädgården lite liv nu. Det mesta ser lite trist och slitet ut men astrar och solrosor ger verkligen ett blickfång. Nästa år skall vi ha många fler solrosor. Jag längtar redan.

Sorten 'Kong' överraskde med att både ge stora blommor och många stjälkar. Jag tar många frön, för det här var en bra sort.

 Något jag inte längtar efter är att trimma det lurviga drontbot med afrohår. Rosen är taggig som får och just nu spretar det i alla väderstreck. Den måste bara klippa innan vintern för jag skulle behöva sätta på lite nya pinnar. Vi vill ju inte ha några stormskador på dronternas boning.

Måste också bara hinna:

• sätta upp skärmtak över köksdörren
• så vintersallad i växthuset
• göra mos av alls goda äpplen
• ansa ligustern innan vintern
• plantera fläderbuskarna ut mot gatan
• ta bort det döda trädet vid gatan
• rensa bort allt ogräs på trottoaren
• göra syrad kål av all god kål jag sått
• höststäda växthuset

Puh! Nu blev jag trött. När skall jag hinna med detta? När det är klart kan jag 'ta vinter' och börja på mitt renoveringsprojekt inomhus. Mera om det senare.

Multipla projekt

Det där med multipla stickningar. Jag vet att vissa blir stressade av att man gör massvis med saker parallellt, men med stickningar är det bara så att multipla projekt är ett måste.

I helgen började jag på ett litet nytt projekt, inspirerad som jag blev av det nya garnet jag fick av Syster Yster. Det skall bli en poncho. En sådan har jag velat ha länge och NU skall det bli av. Jag tänker kombinera två olika garner och sticka efter lust och tillfälliga infall. Det här skall bli roligt. Det ena garnet är en hyllvärmare, ett mjukt bouclé-garn och det andra ullgarnet från Ullcentrum. Det senare kommer från lyckliga, svenska får som tuggar sig fram på Allvaret på Öland. Det bevisas av att man då och då hitta en liten bit av något herbariskt material i garnet, precis som det skall vara. 

Man blir glad av att sticka av glada fårs garn, och samtidigt får man, på köpet, en floristiskt kartläggning av fårens föredragna habitat.

Världens bästa syster -> nytt stickprojekt

Det finns bara en Världens Bästa Syster och henne har JAG. Ja, jag är väldigt ledsen för er andra, men hon är faktiskt upptagen.

I vintras, när saker och ting inte precis gick som smort här, kom hon en dag släpande (!) med en hel påse full med paket. Alla var märkta med instruktioner om när det skulle öppnas. Det kunde vara 'När du är riktigt sur' eller 'När allting suger' eller, som denna, 'När du har en riktigt dålig dag'. Nu har jag öppnat nästan alla och de har verkligen hjälpt på den där sugiga dagen eller det citronsura humöret. En helt unikt bra idé som faktiskt har fungerat opåklagligt. Tack, snälla rarar Syster Yster!!! 

Ibland har innehållet varit uppmuntrande ord på ett gulligt kort, ibland en speciell sak som knutit an till instruktionen och ibland något jag velat ha läääänge, som ullgarn från Ullcentrum på Öland. Mitt i prick. Jag hade gärna besökt Ullcentrums butik, men detta är det näst bästa.

bild lånad av Ullcentrum på Öland

Givet vis måste jag sticka något av Ullcentrums mönster när jag nu har deras garn. Det blir nog den här sjalen: Rosa Blåklockor

Är det en slump att det bara är gult nu?

Är det bara hos mig som det blommar gult över allt nu? (De gula) solhattarna är fortfarande i full gång och nu har det amerikanska gullriset också satt i gång att blomma. Pumpor och squash står i som om det skulle produceras kilovis med frukt innan frosten,...

 

 I grönsakslandet är det faktiskt bara gult nu. 

Inte bara pumpor utan även dessa här, som har frösått sig, och jag vet inte ens vad de heter. 

Söta och tacksamma är de i alla fall. Ringblommor blommar i trädgårdslandet liksom ..... solrosorna. 

De är ändå väl värda att vänta på. 

Länge, länge händer ingenting och så plötsligt står man där med dessa magnifika blommor. Bin och fjärilar verkar också ha inväntat denna final. 

Och NU är alla vindruvor mogna. Frilands- och växthusvarianten på en och samma gång. Vi kan äta druvor så att vi spricker. Men oj så goda - går inte att jämföra med något som kan uppdrivas i någon affär.

Svamparna börjar puttra i mera lagom takt nu. Doften har skiftat från 'stekt svamp' till stekt svamp i syra. Provsmakning om en vecka.

Nyvävda brickband och nya insikter

Brickbanden har fått en renässans hemma hos mig. Orsaken var egentligen att vi var på väg att bli vikingar och då kändes det rätt så rätt att ta upp vikingatida tekniker igen. Förra gången kom jag inte till några djupare insikter, men med hjälp av instruktioner från Louise Ströms hemsida har det lättat på brickbandsfronten. Enligt min åsikt är Louise Sveriges okrönte brickbandsdrottning och hon kan dessutom skriva bra instruktioner.

Den här metoden, att spänna upp med ett skäl, beskriver Louise och NU blir det inte längre trådkludd och knutelände i mina brickvävar. Hurra! Insikt nummer ett.

Lousie har dessutom ett antal mönster till 'lätta band' liggande på sidan. jag testade ett av dessa och mamma ett annat och 'jodå' de blev som de skulle. Med dessa i minnet går det helt plötsligt att förstå hur man designar egna band av lite mera avancerad karaktär. Insikt nummer två.

 Just nu håller jag på med detta, som också är ett enkelt band (endast kantkorten vrids ibland och alla mönsterkort vrids samtidigt). Det är dock 24 brickor brett och bara det är lite mera av en utmaning. Nu tänker jag lära mig att:

* väva med upp till 50 brickor

* väva svårare mönster 

* konstruera en vävbräda som kan underlätta när jag har många kort

..... då kanske jag har turen att få lite flera insikter

Brickbandsinspiration att börja med

http://bandkarinwallin.weebly.com/brickvaumlvda-band.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Brickv%C3%A4vning

http://vikingaliv.blogspot.se/2013/07/ett-brickband.html
http://www.guntram.co.za/tabletweaving/patterns/threaded_kivrim.html
http://weavershand.com/
http://mimbles.com/new/wp-content/uploads/2013/10/Ramshorn.pdf
http://www.steinmaus.de/Mittelalter/weben/muster/koeper/index.html

http://aisling.biz/index.php/anleitungen/139-wikinger
http://urd.priv.no/viking/kostrup.html
http://www.allyshia.westkingdom.org/rams-horn-pack-idling-tablet-weaving-pattern/
http://cuchulainn.se/index.php/textil-karda-spinna-tova-vaeva-sy/19-brett-brickband-med-flera-separata-moenster

Svim svam svampe-damp

Vilket svampår det är i år. Sonen och jag tog en kortis till skogen två mil bort. Vi valde 1,5km-slingan där 'alla går' och till och med där hittade vi den ena fina soppen efter den andra trots att spåren visade att åtskilliga svampjägare redan hade passerat våra 'hemliga' tassemarker.

Grabben gillar att leta svamp med mamma och tyckte nog att det var toppen. Han insisterade åtminstone på att dessa bilder skulle tas.

Några hundra meter in på slingan var vi riktigt glada.....

Sen blev Blixten glad, när han hittade svart gegga han kunde lägga sig i. Kul när vi nu för första gången någonsin åkt i den icke hundbonade bilen. Grrrrrrrrr! Hundjäkel!

 Hemma gav jag mig på några nya recept. Karljohan på italienska, svamppuré och svampsalt. Lånade boken Nyskördat för att få inspiration till skörden. Den är riktigt bra. De recept jag provat hittills är mitt i prick.

Just nu förvälls den svamp som skall bli mölksyrad enligt detta recept. En kompis som rest en del i Ryssland intygar att det är det godaste man kan få. Ergo måste det provas. Mjölksyrad Karljohan skall var klar till min födelsedag i början på oktober. Då skall delikatessen på bordet.

(man ser hur det bubblar och puttrar i en lite äldre 'brygd' - än så länge luktar det mest 'stekt svamp' men det skall väl bli lite 'sur stekt svamp' så småningom)

En underbar sensommardag och smaktest av syrade gurkor

Igår var det en helt underbar sensommardag.  24 grader, sol och vindstilla. Hela familjen har varit i trädgården hela dagen. Jag tog ut päronen och ordnade med inläggningar och skivor till frysen, sonen tog fram filt och Lego och Blixten bara vägrade att flytta sig från gräsmattan. Den bättre häften putsade fönster - idyllen lägrade sig. En badmintonträning och besök av mormor och morfar hanns också med.

Till maten hade vi provsmakning av de syrade gurkorna. Morfar som rest i det gamla Östeuropa intygade att de smakade precis som "polska saltgurkor". De fick med andra ord klart godkänt. Enklare inläggning skal men leta efter och nyttigt lär det vara, så vi fortsätter med syrning. Än så länge har jag syrat gurka, squasch, bönor, lök, morot och svamp. Allt har funkat bra.

En sallad på morotsslantar, hackad syrad gurka och creme fraiche kan varmt rekommenderas.

Kvällen avslutade jag i växthuset.  Behöver jag säga att jag inte ville in?

Vilken underbar dag och kväll.
Flera sådana till folket, tack!

Golden style

Sonen och jag beslöt att vår ludna kompisen förtjänar ett eget inlägg. 

Han är en sådan källa till dagliga skratt och upptåg att han måste få ta lite mera plats.

 Vid 3,5 års ålder har Blixten utvecklat sin 'golden style' fullt ut. Nu är det egen vilja som gäller. 

Vill han inte gå in när vi kallar så ligger han platt - P-L-A-T-T - på marken och låtsas inte höra. När man upprepar det som önskas av honom lyfter han på kroppen långsamt och motsträvigt under det att tunga hundsuckar hörs. Varför skall man tvunget gå in? Då missar man ju nästa plommon som ramlar ner 'till Blixten'.

Men om någon annan i familjen skulle visa minsta lust att leka är det genast en annan morrning i hunden. Då kan han lekmorra och busa i oändlighet. Inga begränsningar där. Att styla sig inför kameran är kul. Blixten vet nog att han är fotogenique.

Apportering och bärning av diverse leksaker är också viktiga saker i livet. Främst är det 'Pyckling' som bärs med över allt och finns inte detta älskade och måttligt läckra gossedjur till hands duger 'Bäver' till nöds. Använda strumpor blir gärna till 'sugisar' om någon råkat glömma dem framme i Blixten-zon.

När man spanar efter grannens katt, som tycks ha blivit kompis under sommaren, är et viktigt att ha något i gapet. Man kan ju undra om det är en tröst eller trygghet det där med bärandet. Bävernapp? Viktigt är det i vilket fall som helst.

Den där ruggiga Storebror G-oo-gle

Det där med övervakning eller inte och vad som händer automatiskt....... det är en debatt man nog inte blir färdig med i ett nafs. Jag tänker inte hellre ventilera mina politiska åsikter här, men blott konstatera att storebrorseffekten sprider sig till allt och alla dessa dagar. När jag tar en bild med min mobiltelefon tar Google automatiskt och kopierar den till min cloud-lagring. Bilderna undersöks för sammanhang och innehåll och redigeras, när det verkar lämpligt, med ett av många olika redigeringsalternativ. 

Det kan konstateras att någon där ut gjort ett gott jobb, för det blir ofta ganska bra, som i det här fallet med bilden av min favoritmosse. Hmmmmm! När man kan lyckas så bra med automatisk förbättring av bilder, tänk då vad man kan göra med allt annat som svävar runt ute i cyberrymden. Storerbror ser oss och han har många namn. Tiden då privatliv var ett begrepp värt namnet är definitivt förbi.