Modern och jag fick för oss att vi skulle prova att våttova av något av all den ull vi fått. Det okända fåret som vi fick ullen av hade nämligen väldigt mycket mera ull än man kan hinna spinna upp, på rimlig tid, om man är en nybörjare utrustad med slända och begränsat med fritid. Våttovning slukar ganska mycket ull och det kan bli rätt så fina saker, om man vet hur man skall göra.
Sagt och gjort. Bok fram - ull, såpa och plastpåsar likadant. Vi högg in och jobbade oss trötta. Det blev knappast något lysande resultat, men det funkade trots allt. Nu skall vi jobba på utseende, form och annat sekundärt.
 |
| resultaten av första våttovningen |
Senare har jag förstått att ull är olika bra på att tova. Eftersom vi inte vet vilken typ av ull detta är (fåret den kommer från kallas helt enkelt 'Pia' och det säger ju väldigt lite om ullen) så vet vi inte om det KAN bli bättre än så här. Flera försök får helt enkelt göras.
Tovning har definitivt tagit en plats i min hobbyhörna. Jag har ännu bara gett mig på småsaker och det har blivit bra. Så småningom kommer jag att göra lite våttovning. Jag föreställer mig att det skall bli av en varm och skön sommardag när jag drar på mig bikinin, tar fram ullen och ger mig ut i solen i trädgården. Tills dess blir det mindre saker. Idag en leksaksmus i fårull. Den var lite trist som enfärgad, så den fick ko-päls.
Systerns katt behövde kammas och lämnade då en hel handfull ull ifrån sig. Det var kanske ett tag sedan det begav sig senast?
Eftersom systern just nu bor långt borta från sina pälsälsklingar bestämde jag mig för att göra något av pälsen. Jag testade nåltovning. Och det fungerade. Ull från en vanlig Europe är väl inte lika hållbart i tovat skick som ex. fårull, men till en liten hattdekoration eller liknande fungerar det säkert utmärkt.