Nu vill jag visa vårt verkligt bästa Gör-det-själv(GDS? DIY?)-projekt på mycket länge.
När jag var 11 år gammal fick jag på julafton en hett efterlängtad sak,
en jordglob. Den följde med oss i många år på diverse flyttar och stod
länge på finplatsen i vardagsrummet. Sedan blev det lite trängre, vi
blev lite fler och det gick som det kan gå, den hamnade på vinden. Där
har den, till min egen stora förtret, stått i tio år nu.
I en attack
av 'vi får fan inte plats med all skit' har vi bestämt att det skall
tas ner (och avyttras) en sak varje gång vi går upp på vinden. Hur länge
detta knasprojekt skall pågå vetes icke, men tills vidare är det så. I
helgen som gick var jag extra duktig och avyttrade två påsar (ja TVÅ
påsar) garn till en lokal förskola och så åkte jordgloben ner.
Som
du nog förstår kan jag inte slänga min glob, men just denna helg
fungerade geniknölen lite extra bra och jag kom på en minst sagt lysande
idé.
Man kan till detta säga att detta projekt blev extra bra
eftersom det involverade inte bara mig utan hela familjen. Det började
med att sonen fick ett spatt och av misstag råkade slå itu en
glasplafond. Den var vaken dyr eller vacker med det gick inte att få tag
i resevdelar. Därav blev ett väldigt fult väggfäste till en lampa
hängande på väggen utan plafond i närmare ett år.
Många idéer till
ny skärm (pileflätad, stickad, virkad, nålbunden, pappersvikt)
förkastades och till slut fick jag som sagt min lysande idé. "Jag klyver
jordgloben och gör den till skärm" sade jag till maken. Han tänkte 12,5
millisekunder på detta, lyste upp och sade "det är ju en lysande idé.
Vi gör det."
Därmed var hela familjen involverad och projektet i gång.
En
klöv globen, en mekade ihop väggfästet och två monterade ihop det hela.
Och nog blev det fint. Vi är så grymt nöjda med resultatet att det inte
är sant. Nu återstår bara att se vad vi kan göra av andra halvklotet.
Det är ju faktiskt en global fråga, så vi kanske måste ta ett familjeråd
om detta.