tisdag 31 december 2013

Citoninspiration

Citronsjalen var omåttligt populär för några år sedan. Denna kvinna är av naturen motvalls kärring och kan helst inte göra något som andra gör det. Alltså kunde jag inte sticka citron när den var populär och inte Pytt i Panna nu.... :-)
Men nu kan jag (kunde jag) och den blev ju fin. Jag tycker ju om den och visst hade 7 miljoner stickerskor rätt - det är ett bra mönster.
Några små ändringar har jag infört. De tjocka ränderna i ett avvikande garn och den tjocka kanten i botten är mitt påhitt. Jag är NÖJD! Gillar både färg, garn och finish.

GOTT NYTT ÅR!

tisdag 24 december 2013

GOD JUL!!!

God Jul alla trevliga människor där ute i etern som läser på min blogg. Det är jättetrevligt att ha er här. Jag hoppas att ni allihop får ett underbart 2014.
Må så gott!
//Ann-Sofie
(Blixten känner sig smartare i glasögon)

lördag 21 december 2013

Idag vände det

Från och med i morgon blir dagarna åter längre. Det vände idag och nu blir det ljusare. På många sätt har vi haft en mörk och dyster höst. Bästa vännen Sarah gick bort och så sent som i tisdags begravdes hon. Idag firade vi det årliga Midvinterblotet, en tradition som just Sarah infört. Det kändes fint att fira detta med hela hennes vanliga gäng, och även med Sarah förstås. Hon är med oss alla. En så färgstark, varm och generös människa går inte bara ur tiden. På något plan finns hon alltid med oss och idag sände vi upp raketer till henne för att påminna alla om detta. 
lånad av Nyteknik.se
Tack för allt, kära Sarah!

tisdag 17 december 2013

Hundgarnsvantar

Sonens hundgarnsvantar är färdiga och inslagna och väntar bara på granens installation.
De blev, som syns, blå till slut. Väldigt blå blev de och med reflexgarn i flätan, allt enligt önskemål.
Först var färgen olika nyanser av beige och brunt (valnötsfärgat och naturelle hund) men efter försiktiga förfrågningar insåg jag att sonen nog inte var värst förtjust i detta färgval. På med blå syrafärg och koka lite och sen var de definitivt blåa.....
Själv hade jag nog hållit mig till de bruna tonerna. Jag får allt göra ett par till mig själv med. De är väldigt mjuka och fluffiga. Hoppas att de är varma med. Det sägs att hundgarn skall vara mera vattenavvisande än fårullsgarn. vi lär väl kunna testa riktigheten av detta påstående nu.
Förresten så stickade jag med 'magic loop' från toppen och neråt. Eftersom jag hade ganska ont m garn fick ja se till att använda var enda centimeter. Då är ML perfekt. Mudden är stickad i lammul-hund-garn (70:30) för att få ett garn som stretchar bättre. Hundull från retriever är inte lockig och har därför inte någon nämnbar stretch i sig.

tisdag 10 december 2013

Islänningens framsteg

Så här har det gått för islandströjan av hemmaspunnen shetlandsull. Jag har tagit mönstret jag gjorde online till ok och botten och sen har jag figurstickat efter min egen storlek med hjälp av provdockan. Det har fungerat ganska bra, men jag har kanske underskattat min rumpas bredd lite. Jag är osäker på om understa bården känns lite trång eller inte. Planen är att sticka ärmarna och prova igen och sedan blocka och prova igen. Är den för trång om baken då får jag banta. Ingen snack om saken
Detta är min första islänning någonsin men inte den sista. Jag funderar just nu på en väst i samma stil. Lite lägre krage och en smal ribbkant runt armhålen. Det blir efter julklapparna det.... om jag kan hålla mig.

måndag 9 december 2013

söndag 8 december 2013

Hemskt vad livet är en sinuskurva

Fatalist kan man bli av många orsaker. Just nu har jag böjelser som skulle kunna göra mig till en sådan. Jag kämpar emot och säger till mig själv att det är livet. "Livet är så här". Är det det?
Visst går livet upp och ner, men det tycks mig gå mera ner för vissa. Jag medger att det är kul ibland och mindre kul ibland. Borde det inte vara en mer eller mindre jämn sinuskurva, eller skall det vara så att alla dalarna samlas på hög och sen är det rena rama Himalaya efteråt? Just nu tycker jag faktiskt att det varit totalt pissigt (ja) i ganska lång tid. Det ensa möget har liksom avlöst det andra med kulmen (hoppas jag verkligen - famlar här efter pepparkvarnen och en stor jädrans träklabbe) för två veckor sedan när vår underbara vän gick bort. Jag ger mig inte in på några detaljer utan konstaterar bara att ibland kommer man närmare en god vän än vad blodsband normalt åstadkommer, och en sådan vän var detta. Vi är väldigt tacksamma att vi fick bli Sarahs vän och vi är glada åt alla de tusentals roligheter vi har haft ihop, ända in i det allra, allra sista. Nog var det unikt bra, men det blir också väldigt jobbigt när det då är dags att ta adjö. Inte minst är det väldigt hårt för en knodd på nio år som mister någon som alltid funnits där. Mycket jobbigt.  
Mitt i detta har vi försökt att ta extra bra hand om det roliga som finns. Julen är ju sonens bästa tid, så vi lägger i år extra mycket fokus på att jula så mycket vi bara kan.  
upphottad pilekrans
Vi har jul i alla hörn och sonen pyntar och pysslar och bakar som aldrig förr. 
Vi bemödar oss verkligen.....
nytovad nisseman
.... men så kommer den förbaskade stormen, Sven. Vad var det bra för???? Hela jäkla växthuset bankades ner totalt. Efter bara några timmars storm låg det utspritt över precis hela trädgården.
Snett och vint och totalförstört är vad det är och hela (!) trädgården full med glassplitter. 
Man kan ju för katten bli galen för mindre.
Var så god - EXIT VÄXTHUS. Här skall det tydligen inte odlas alls. Glöm allt om växthus.
 Med pincett får jag nu rensa gräsmattan från splitter. Det lär ju ta några timmar.
Men sen kom som tur var snön och täckte över allt eländet. Nu tänker jag låtsas som ingenting ändra fram till våren då jag river ner hela skiten och sätter dit ett BRA växthus. Aldrig mera billigt smäck från Skånska Byggvaror. Var varnade - så här illa kan det gå. 
Nu tänker vi leka och mysa....
... och titta på andra delar ....
... av trädgården än den där liket står.....
...och låtsas som ingenting...
... hela långa vintern. Som grabbarna här, som vet att njuta när snön äntligen kom till Skåne.
En Jul som ingen tidigare skall vi ha och sen får vi ta tag i skiten till våren. 
Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!
Jag ger mig INTE

tisdag 3 december 2013

Garn i långa banor och en portugisisk duk

garnhärvor på garnhärvegalge
 I helgen var det julmarknad och Högagärde fårgård hade med det garn som jag spunnit av de vita lammens ull. Det har varit fabrikslikt här hemma med tvätt- och torkstationer i källaren, upphängning i badrummet, spinnverkstad i vardagsrummet och packningsstation i köket. Mannen i huset uttalade vid någon tidpunkt att 'den där j-kla ullhistorien har ju gått helt över styr'. Jag vet inte vad han menade. Bygg en ateljé åt mig så slipper han se ullen..... typ.
Under detta ullangrepp insåg (även) jag att det nog var bra att effektivisera. Inköp gjordes på Biltema, där en 'bältesgalge' förvandlades till en garnhärvegalge. 33 kr senare var min ullverkstad upphottad och mannen lugnare.
garn till Högagärde
 Exakt 1000 gram prima garn åkte till Högagärde. Det kändes verkligen fint att packa ner detta och posta det. De sista två härvorna fick åka i eget paket, på grund av ditt och datt, som fick livet att tillfälligt implodera. Hoppas att de också kom fram i tid. Hur som helst fanns det garn i långa banor i Småland till första advent.
portugisisk duk på svenskt bord
Sen fick jag en härlig handarbetspresent. Ett par supergulliga portugisiskor, som besökt jobb några månader, var på svensk syjunta hemma hos mig. Och de hade med sig en duk som den enes mamma hade gjort. En gammal linneduk har använts till mittpartier som hon sedan virkat runt. Så fin den är. TACK Portugal, det gör inget att ni vann i fotbollen när jag får en sån fin duk.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...