Hundgarn från shetland sheepdog

Sedan ett tag har vänliga människor i min närhet samlat päls från sina hundar till mina garnprojekt. Senast fick jag en rejäl påse med päls från en Shetland sheepdog, Pixie, och nu har det blivit till garn.

 

133 gram mjukt och härligt garn som först och främst skall bli till ett ett par finger lösa vantar till dottern i familjen. Sedan får jag fundera ut vad resten skall bli till. 

Jag behöver uppslag!

Jag har även tidgare spunnit garn av Shetland sheepdog, men nu har jag mycket mera. Det är underbart mjukt att ha mot kroppen, så man kan göra plagg som skall vara direkt mot huden. Festligt att hundars underull kan vara så olik täckhåren. Garnet blir brun-vitt och hunden ser ju svart ut.

Mera växtfärgat garn

När jag har tråkigt hamnar jag ofta i garnhörnet. Det är faktiskt alltid både lugnande och inspirerande. Just nu funderar jag lite på min samling av växtfärgade leicterlammgarner. Det är handspunnet garn som jag vill göra en Fair Isle-style väst av någon gång. Tanken är att jag får ta det jag har och sedan sticka. Det är första gången jag kommer att ge mig på att göra ett plagg från "får till kofta" och därför tänker jag inte vara petig med mina färger. 

färgat med måra (orange), björklöv (gult), lysticka (lila) och vejde (blått)

 När det finns nog får jag helt enkelt sätta mig och designa ett mönster som passar garnet jag har.

Just nu hålls inspirationen uppe av Alice Starmores underbara bok om Fair Islemönster och Peter Mays böcker om Yttre Hebriderna. De är helt underbart inlästa på engelska. 

Det är så sant att Yttre Hebriderna alls inte samma sak som Shetlandsöarna, men det är likt nog för mig som inte är därifrån. Så snart jag kan tänker jag besöka båda ställena och gärna på samma resa.

färgat med lysticka (lila) och vejde (blått)

 Min plan är nu att få till lite flera ofärgade (vita), gröna, grönblå, gulgröna, gulbruna och gulorangea toner och sedan sätta garnet på stickorna. Det får bli en väst i första svängen. Kanske någon av dessa? Den högra har jag varit sugen på riktigt länge.

Gotlandsgarn

Ett litet projekt i vintras var ett par nya vantar till grabben. Han går bara i hemmastickat (-åh den pojken, mammas grabb) så det fick bli någon liten härva ull till spinnrocken. Jag fick engagera kardhjälp, men han var lättlärd.

 

Det blev inte alls så pjåkigt och det var något av det första som spanns på väligt länge. Nu när det är sommar längtar jag nästa till stilla, kalla vinterkvällar när spinnrocken inte har så stor konkurrens från allt möjligt annat. 

En dag nätr som helst tar jag ut en rejäl hög med angoraull och rocken i växthuset. Jag är så spinnödig och det är dessutom skönt att spinna angora utomhus med tanke på hur det flyger runt.

Världens mysigaste kattvantar av hundgarn

Nu när vantsäsongen är över är det kanske ett udda läge att visa upp ett par riktigt varma vantar som jag gjorde till mig själv. Faktum är att det är en lite trist historia. Det är nämligen så att det blev ett par underbart varma vantar precis i mitt tycke och ....... 

... så tappade jag bort den ena efter bara två veckor. Suck!!!

Jag var gjorde det man inte ska, jag försökte klämma in mer än jag borde på arbetsdagen och fick rusa till tåget och så tappade jag den ena. Dessutom var de gjorda av ett garn (det mörkbruna) som jag inte kan få tag på igen. Jag köpte det nämligen när vi f´var på Hebriderna förra året och det var gjort av ull från får på Hebriderna.  

Jag har med andra ord lärt mig ännu en läxa. Som om jag inte borde fattat detta redan? (Jag är ju faktiskt närmre 50 än vaggan.) Hur som helst VAR det helt underbara vantar och jag skall snart upprepa detta, att kombinera hundgarn (bearded collie) med fårullsgarn. De blev så mjuka inuti, att man inte tror det är sant, på bara några dagar.

Eller så måste (!) jag helt enkelt resa till Hebriderna igen. :-)

PS - det röda garnet är garn till en ryamatta som min mamma köpte på loppis. Ingen kunde öppna korgen hon ville köpa, eftersom locket satt fast, så hon fick med sig 10 kg (!) garn för 40 kr. Det har gått många år sedan hon köpte detta garn och vi har fortfarande en del kvar.

Spunnit lite mohairgarn

I spinnfabriken har det gjorts lite nya erfarenheter. Jag har provat på fiber från angoraget, alltså mohair. Det är en klart intressant fiber. Den är mjuk och följsam i sitt ursprungliga skick, men inte helt enkel att spinna till garn. Orsaken är att getens päls innehåller ett vax som är svårt att tvätta bort. Det tog tog ett tag att förstå vad som fungerade något så när bäst. Man måste delvis kamma, delvis klippas och delvis tvättas bort vaxet i ganska varmt vatten. Hittills har jag provat tvätt i upp till 60 grader och det får inte fibern att tova ihop sig, men det är svårt att hantera tvättarna eftersom man inte kan låta vattnet kallna. Här krävs det erfarenhet har jag förstått, men jag håller på att samla på mig sådan.

Detta är dom söta getterna som levererats ullen till mig.

En annan erfarenhet av mohair är att i ren skick (100% mohairgarn) blir tunn tråd styv och oelastisk (inte mysig alls). Tjockt garn blir däremot mjukt och mysigt. Vill man ha tunnt garn är det säkrast att blanda ut det med någon sorts elastisk fiber, exempelvis finull eller texel. 

Än så länge har jag spunnit 385 gram garn tvättat på olika sätt, som nu är till påseende hos ägaren. Det blir intressant att höra vad hon tycker. Själv lutar jag åt att maskintvätt i 40 till 50 grader med Y3 rensar fibern bäst. Viktigt är dock att plocka bort dubbelklipp, öppna upp lockar och rensa bort orenheter innan man tvättar i maskin. Jag blir säkert ännu och klokare vad det lider. Uppdatering kommer.

Fingerlösa hundgarnsvantar på Magic loop - och varför jag saknat att blogga

Sedan Cecilia skrev på bloggen när jag var tillbaka för första gången på nästan två år har jag funderat på vad det är som gör att jag saknat att blogga. Här kan tilläggas att det inte varit ett frivilligt avbrott. Jag fick den lass med skit rätt i skallen kan man säga. Både det ena och det andra och det ..... tjugosjunde var helt plötsligt ur lag och i otakt med mig. Numera är det ett fåtal av dessa parametrar som ännu inte är bra, men det är trots allt sååååå mycket bättre än för två år sedan, när rullgardinen drogs ner. Nåväl, det är inte vad som skall avhandlas här utan att jag verkligen har saknat att blogga. Jag har den gångna tiden hunnit fundera en hel del på varför jag gör saker och ting och i synnerhet vad jag egentligen vill syssla med. Bloggen är en sak jag vill syssla med, så nu kör jag.

Vad har jag saknat med bloggandet?

1) det är en jättebra dagbok och hjälpreda till vad jag gjort och hur

2) den är en glädjekälla både avseende saker som blivit gjorda och m.a.p. de reaktioner jag får på de samma

3) att läsa andra bloggar

Och så hundgarnsvantarna; de är nästan färdiga, magic-loop-stickade och exakt identiska. Detta är en teknik jag älskar. Nu blir båda färdiga samtidigt och det blir inga halva par liggande i stickkorgen.

Förbättrad tehuva i växtfärgat garn

Ett miniprojekt men en stor förbättring ändå. 

Tehuven som från början var ett tekniktest på hemmagjorda provgarner som provfärgats med växter (orange = lökskal; grön = björklöv med järnsulfat) var lite för kort för tekannan. Teet kallnade lite för fort. Nu har huven fått en värmande volangkant och en greppvänlig kludd i toppen. Den är mycket bättre även om ändringarna är små.

Tekniken är virkad nålbindning.

Att spinna angoragarn

Sakta men säkert tar jag mig mot en mera vanlig vardag igen. Det gäller även handarbetandet. Just nu är det spinnande av angoragarn som gäller här i huset.  Vi har kanintussar lite var stans i hörnen till omväxling från att bara ha hundtussar.

angora-rolags

Det verkar vara allmänt vedertaget att det skall vara svårare att spinna hala fibrer, som ex. angora, än fårull. Jag är inte helt enig i det. Visst, hal fiber innebär per definition att det kan halka omkring lite mera. Man får hålla dem på plats, men sen är det faktiskt inget annat som skiljer mot strävare fibrer.

entrådigt angoragarn

Och det finns många fördelar med angora och många som gör livet lättare än när man håller på med fårull. En sak är att angora ofta inte behöver varken kammas eller karda.  Man kan spinna direkt från kaninen. Själv gör jag 'rolags' på min 'blending board', men det är mycket för att det är ett bekvämt format som gör det lätt att få lika mycket på varje spole. Man kan lika bra väga upp lika stora högar och spinna 'från tott'.

tvåtrådigt angoragarn

Sedan spinner jag lika många rolags på ett antal spolar och tvinnar till slut ihop dem till färdigt garn. Angora är inte svårt, bara annorlunda.

Lite olika nya garner

Senaste tiden har jag tillbringat en del mysiga timmar vid spinnrocken. Det är ren lycka att få sitta vid rocken och trampa och dra. Ibland blir det så extremt avkopplande att jag faktiskt somnar mitt i spinnandet. Just nu provar jag möjligheter och begränsningar hos olika typer av fibrer.

silkesgarn

 Råsilke. En liten snurk garn spunnet direkt från okardad råsilke.

hundgarn

 Hunden Pixie, en liten Shetland sheepdog...

bild lånad på skk.se

...donerade sin höstfällning till den brungrå härvan. 

angorakaningarn - mjukare blir det nog inte

 Kaningarn från någon liten angorakanin.

lammullsgarn - inte så mjukt som man förväntar sig

Lammullsgarn (Leichester) färgat med sommarens växter. Två-och tretrådigt för att jämföra skillnaden.

mysande pysslare

Sonen väljer ofta att sitta nära och pyssla med sitt. Även han blir glad och lugn av spinnandet. Han kommer och klappar på garnet och talar om vad han vill att jag gör av det. Senaste önskemålet är en mössa av kaningarn. Den pågen borde ha en mössgarderob. Han har en matchande mössa till varje outfit.

Och nu spinns det igen

Och hon är på banan igen. -Haha, sade hon och smorde spinnrocken, kardade ullen och spann så det rök (nästan i alla fall).

Provfärgad Pia-ull och en tott silke spinns till helt acceptabla garnprover. Färgproverna ska nu ligga i ljus i några månader för ljusäkthetstest och silkesgarnet skall göras till en provlapp inför ett större projekt, som än så länge är hemligt.

Att spinna silke var inte så svårt som jag föreställt mig. Ungefär som lika svår, eller lätt, som Golden Retriever, i mitt tycke. Jag kan rekommendera den här boken om någon är sugen: The practical spinner's guide: Silk av Sara Lamb. Den beskriver alla nödvändiga steg på ett bra och överskådligt sätt och visar till och med hur det blir om man gör fel.

God spinnlust!

Regnbågsgarn till Lotta

En liten kompis som precis fyllt fem år ville lära sig att virka. Vi provade med det jag brukar använda men det var lite väl tunt garn och virknålen var så tunn och svår att hålla på. 

Då kom vi på att det ju finns garnet Gotland där hemma i lådorna. Det var dock grått, något som kändes lite trist för en flicka som helst vill ha glitter, rosa och regnbågar. Med hjälp av lite karamellfärg, ättika och en st. mikrovågsugn blev garnet lite roligare. Nu får vi hoppas att Lotta lär sig virka.

Garnet färgades enligt den här metoden.

Idag är jag trippelmallig

Ibland är det dags att klappa sig själv på axeln och säga att 'det där gjorde du bra!'

Just nu gjorde jag det. Jag är så mallig över att min söting har spetsat på nationella proven. Han är så lat i skolan och så ointresserad att det är helt mirakel att se en sådan här uppsats (på tre hela sidor) från hans hand. 

Lite dålig koll på e/ä och o/å men annars riktigt bra. Klapp på axeln för att jag har tjatat och gnatat och suddat när det blivit fel. 

 Själv har jag varit dYktig och klarat steg två i fridykning. Klapp på axeln för att jag kämpat på och tagit mig över de hinder som ställts framför mig.

Och sen är jag också rätt nöjd med garnet jag spunnit. :-)

Önskar att det vore lite jämnare, men just nu har jag jobbat på att få upp hastigheten och snodden, så det är nog så bra som det kan bli.

Klent med spinnande

Det är klent med de textila aktiviteterna när trädgården är i full gång. Det är som det skall vara, men här är det som spunnits under våren. 300 gr brun shetlandsull och 100 gr. blå dito i piplelinen.

 

Det bruna skall ingå i min islandsinspirerade väst och det blå skall bli något till pojken.

Ett och annat blir trots allt färdigt

Med intresse lade jag märke till vilken frustration alla mina ofärdiga projekt väckte i etern. Det var rakt inte meningen. Ett och annat av det ofärdiga blir faktiskt färdigt, men samtidigt vill jag bara påpeka att jag VILL ha minst fyra projekt på gång samtidigt. Det finns olika tider för olika sorters projekt. Här ett par experimentella vantar av hemmaspunnen gotlandsull. Sötingen sade, som alltid, att de är "perfekta". Han tycks i alla fall gilla dem för eftersom inget annat används nu. Själv är jag mest intresserad av att se hur slitstarka de är jämfört med vantar som skickats av köpegarn.  Mamsen har stickat strumpor till pappsen av samma ull och de verkar vara både varmare och mera slitstarka än de som hon gjort av köpegarn. Det är ju väldigt intressant. Jag undrar vad som händer på lilla ullfabriken som gör ullen känslig och skör och mindre varm? Varför är hemmaspunnent garn så starkt och köpegarn så klent? Rapport följer (förhoppningsvis) när jag vet mera.

Lite annat är på gång nu. Ett par babystrumpor, stickad från tån, till en nyfödd liten bekantskap och sista garnet till den pågående islandsvästen harvas runt på spinnrocken under sena kvällstimmar. Med min jumbovinge på spinnrocken kan jag ha 100 gram på spolen i sänder, vilket är väldigt trevligt. Det bruna garnet här är spunnet av shetlandsull och strumpgarnet är Drops fabel print 677.

100 gram i en härva = trevligt

Ofärdigheter

Slog en lov i pysselzonen och hittade fem pågående stickningar. Läge att göra klart innan nya påbörjas, tror jag.

 Alla projekt utom det violetta görs av hemmaspunnet garn. Stolt är jag

De här projekten omfattar en islandsinspirerad väst, ett par vantar till sonen, två tomtemössor, en tröja i spetsmönster och en halsduk. Det finns nog även några virkprojekt i någon låda.... lite mycket kanske?

(På bilderna ser man tydligt varför man bör kunna fläta pilekorgar - det behövs ju en till varje stickning, märkte jag.)

Gotlandsgarn med sidenband

Äntligen fick jag tillfälle att ta mig an den första gotlandsullen.

Det är en ren njutning. Jag blir så lugn och avspänd av spinnandet att jag kan sitta rakt upp och ner på en pinnstol och somna. Helst skulle jag spinna varje dag, men det räcker tiden inte till för.

Jag började alltså med det spräckligaste fårets ull och försökte separera den i tre olika toner (längst bak).

okardad och kardad ull

 För att få lite glitter i garnet klippte jag itu trasiga sidenband som jag omvandlade till glittriga fibrer att blanda in i fårullen.

kardad ull och gamla sidenband på 'blending board' 

 På mitt 'blending board' målade jag med grovkardad gotlandsull och sidenfibrer. 

 Det är väldigt roligt att använda den här tekniken och ullrullarna blir så fina och jämna.

'rolags' dragna från mitt 'blending board' - inte mycket svenska här

 På spolen såg det redan ganska uppblandat ut. Man kan skymta de olika grå tonerna, men ....

första tråden spunnen

 ... i det tvåtrådiga garnet är de nästan borta. Skall bli skoj att se hur det ser ut i stickad form. Planen är att göra den här mössan, Mullberry Hat, av garnet. Grå hatt med lila sammetsband kan bli snyggt.

bild lånad på Ravlery

Jag hoppas att de lila partierna skall synas lite, men inte vara för framträdande. 'Diskret glittrigt' är mitt mål.

tvåtrådigt garn av gotlandsull och sidenband

Glaður grafa - islandstöjan är färdig!

Islandströjan stickad av eget shetlandsgarn är FÄRDIG. 

Grymt glad är jag och nöjd och varm och ..... åh!

Det var ett jätteroligt projekt som jag fick näthjälp med att designa, själv spann garnet till och naturligtvis stickade själv. Det är mitt första helt egna projekt och jag är glad därefter. 

En del av tröjan fick jag sticka om eftersom den blev lite väl tight om rumpan första gången. Det gäller att tro på vad provdockan säger och inte inbilla sig att man egentligen är en storlek mindre.

Det är roligt att kunna konstatera att de ojämnheter i garnet som jag retade mig på vid spinnande i stort sett inte ses i den färdiga produkten. Givet vis finns det saker jag skulle ändra om (när!) jag gör om detta projekt. Ett missöde var att jag beräknade för lite grå ull och fick spinna till efter några månader. Detta garn blev hårdare spunnet än det första. Det syns inte jättemycket (ärmsluten), men är irriterande. Jag tror också att de olika garnerna kommer att noppa sig olika mycket, men det får ingå i lärandeprocessen. Nästa gång skall allt garnet spinnas hårdare. Kom ihåg detta!

Mönstret använde jag nästan som det kom ur designprogrammet, med de två små skillnaderna att jag stickade ut och intag enligt provdockan, vilket har gett den en perfekt passform, och stickade allt på rundsticka, uppifrån och ner. Mönstret var egentligen en helt rak modell, vilket jag inte är så förtjust i. Med provdockans hjälp har tröjan blivit helt mig-formad. Jag tror faktiskt att jag gör slut med mönster nu och går över till provdockestickning.

Glad och nöjd!!!