Det slutar inte att fascinera mig, hur vackert det kan vara med de här dimmiga morgnarna.
Man passerar en sänka, och där dansar älvorna. Man kommer upp på backens topp och där står solen i givakt. Dimman blir tät och man ser knappt vägen framför sig men vid nästa sväng dyker det plötsligt upp en hel allé av träd, som vore de skolbarn på morgonpromenad.
Naturen skiftar hela tiden och man vet aldrig hur det skall se ut i nästa krök. Fascinerande är ordet. Jag älskar dimmiga morgnar.
Det är lite som med snö - saker och ting blir vackrare i dimma.
Det här fick mig att tänka på en tidig höstmorgon vid Siljans strand när snöröken drog ut över sjön. Jag kände mig som om jag var med i Sagan om ringen. Jag SÅG alver vandra iväg över vattnet, fast jag visste vad det faktiskt var. Naturen kan verkligen vara förtrollande.
SvaraRaderaDet är sådana morgnar som gör livet lätt! Så otroligt vackert!
SvaraRaderaAgneta kram