tisdag 31 december 2013

Citoninspiration

Citronsjalen var omåttligt populär för några år sedan. Denna kvinna är av naturen motvalls kärring och kan helst inte göra något som andra gör det. Alltså kunde jag inte sticka citron när den var populär och inte Pytt i Panna nu.... :-)
Men nu kan jag (kunde jag) och den blev ju fin. Jag tycker ju om den och visst hade 7 miljoner stickerskor rätt - det är ett bra mönster.
Några små ändringar har jag infört. De tjocka ränderna i ett avvikande garn och den tjocka kanten i botten är mitt påhitt. Jag är NÖJD! Gillar både färg, garn och finish.

GOTT NYTT ÅR!

tisdag 24 december 2013

GOD JUL!!!

God Jul alla trevliga människor där ute i etern som läser på min blogg. Det är jättetrevligt att ha er här. Jag hoppas att ni allihop får ett underbart 2014.
Må så gott!
//Ann-Sofie
(Blixten känner sig smartare i glasögon)

lördag 21 december 2013

Idag vände det

Från och med i morgon blir dagarna åter längre. Det vände idag och nu blir det ljusare. På många sätt har vi haft en mörk och dyster höst. Bästa vännen Sarah gick bort och så sent som i tisdags begravdes hon. Idag firade vi det årliga Midvinterblotet, en tradition som just Sarah infört. Det kändes fint att fira detta med hela hennes vanliga gäng, och även med Sarah förstås. Hon är med oss alla. En så färgstark, varm och generös människa går inte bara ur tiden. På något plan finns hon alltid med oss och idag sände vi upp raketer till henne för att påminna alla om detta. 
lånad av Nyteknik.se
Tack för allt, kära Sarah!

tisdag 17 december 2013

Hundgarnsvantar

Sonens hundgarnsvantar är färdiga och inslagna och väntar bara på granens installation.
De blev, som syns, blå till slut. Väldigt blå blev de och med reflexgarn i flätan, allt enligt önskemål.
Först var färgen olika nyanser av beige och brunt (valnötsfärgat och naturelle hund) men efter försiktiga förfrågningar insåg jag att sonen nog inte var värst förtjust i detta färgval. På med blå syrafärg och koka lite och sen var de definitivt blåa.....
Själv hade jag nog hållit mig till de bruna tonerna. Jag får allt göra ett par till mig själv med. De är väldigt mjuka och fluffiga. Hoppas att de är varma med. Det sägs att hundgarn skall vara mera vattenavvisande än fårullsgarn. vi lär väl kunna testa riktigheten av detta påstående nu.
Förresten så stickade jag med 'magic loop' från toppen och neråt. Eftersom jag hade ganska ont m garn fick ja se till att använda var enda centimeter. Då är ML perfekt. Mudden är stickad i lammul-hund-garn (70:30) för att få ett garn som stretchar bättre. Hundull från retriever är inte lockig och har därför inte någon nämnbar stretch i sig.

tisdag 10 december 2013

Islänningens framsteg

Så här har det gått för islandströjan av hemmaspunnen shetlandsull. Jag har tagit mönstret jag gjorde online till ok och botten och sen har jag figurstickat efter min egen storlek med hjälp av provdockan. Det har fungerat ganska bra, men jag har kanske underskattat min rumpas bredd lite. Jag är osäker på om understa bården känns lite trång eller inte. Planen är att sticka ärmarna och prova igen och sedan blocka och prova igen. Är den för trång om baken då får jag banta. Ingen snack om saken
Detta är min första islänning någonsin men inte den sista. Jag funderar just nu på en väst i samma stil. Lite lägre krage och en smal ribbkant runt armhålen. Det blir efter julklapparna det.... om jag kan hålla mig.

måndag 9 december 2013

söndag 8 december 2013

Hemskt vad livet är en sinuskurva

Fatalist kan man bli av många orsaker. Just nu har jag böjelser som skulle kunna göra mig till en sådan. Jag kämpar emot och säger till mig själv att det är livet. "Livet är så här". Är det det?
Visst går livet upp och ner, men det tycks mig gå mera ner för vissa. Jag medger att det är kul ibland och mindre kul ibland. Borde det inte vara en mer eller mindre jämn sinuskurva, eller skall det vara så att alla dalarna samlas på hög och sen är det rena rama Himalaya efteråt? Just nu tycker jag faktiskt att det varit totalt pissigt (ja) i ganska lång tid. Det ensa möget har liksom avlöst det andra med kulmen (hoppas jag verkligen - famlar här efter pepparkvarnen och en stor jädrans träklabbe) för två veckor sedan när vår underbara vän gick bort. Jag ger mig inte in på några detaljer utan konstaterar bara att ibland kommer man närmare en god vän än vad blodsband normalt åstadkommer, och en sådan vän var detta. Vi är väldigt tacksamma att vi fick bli Sarahs vän och vi är glada åt alla de tusentals roligheter vi har haft ihop, ända in i det allra, allra sista. Nog var det unikt bra, men det blir också väldigt jobbigt när det då är dags att ta adjö. Inte minst är det väldigt hårt för en knodd på nio år som mister någon som alltid funnits där. Mycket jobbigt.  
Mitt i detta har vi försökt att ta extra bra hand om det roliga som finns. Julen är ju sonens bästa tid, så vi lägger i år extra mycket fokus på att jula så mycket vi bara kan.  
upphottad pilekrans
Vi har jul i alla hörn och sonen pyntar och pysslar och bakar som aldrig förr. 
Vi bemödar oss verkligen.....
nytovad nisseman
.... men så kommer den förbaskade stormen, Sven. Vad var det bra för???? Hela jäkla växthuset bankades ner totalt. Efter bara några timmars storm låg det utspritt över precis hela trädgården.
Snett och vint och totalförstört är vad det är och hela (!) trädgården full med glassplitter. 
Man kan ju för katten bli galen för mindre.
Var så god - EXIT VÄXTHUS. Här skall det tydligen inte odlas alls. Glöm allt om växthus.
 Med pincett får jag nu rensa gräsmattan från splitter. Det lär ju ta några timmar.
Men sen kom som tur var snön och täckte över allt eländet. Nu tänker jag låtsas som ingenting ändra fram till våren då jag river ner hela skiten och sätter dit ett BRA växthus. Aldrig mera billigt smäck från Skånska Byggvaror. Var varnade - så här illa kan det gå. 
Nu tänker vi leka och mysa....
... och titta på andra delar ....
... av trädgården än den där liket står.....
...och låtsas som ingenting...
... hela långa vintern. Som grabbarna här, som vet att njuta när snön äntligen kom till Skåne.
En Jul som ingen tidigare skall vi ha och sen får vi ta tag i skiten till våren. 
Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!
Jag ger mig INTE

tisdag 3 december 2013

Garn i långa banor och en portugisisk duk

garnhärvor på garnhärvegalge
 I helgen var det julmarknad och Högagärde fårgård hade med det garn som jag spunnit av de vita lammens ull. Det har varit fabrikslikt här hemma med tvätt- och torkstationer i källaren, upphängning i badrummet, spinnverkstad i vardagsrummet och packningsstation i köket. Mannen i huset uttalade vid någon tidpunkt att 'den där j-kla ullhistorien har ju gått helt över styr'. Jag vet inte vad han menade. Bygg en ateljé åt mig så slipper han se ullen..... typ.
Under detta ullangrepp insåg (även) jag att det nog var bra att effektivisera. Inköp gjordes på Biltema, där en 'bältesgalge' förvandlades till en garnhärvegalge. 33 kr senare var min ullverkstad upphottad och mannen lugnare.
garn till Högagärde
 Exakt 1000 gram prima garn åkte till Högagärde. Det kändes verkligen fint att packa ner detta och posta det. De sista två härvorna fick åka i eget paket, på grund av ditt och datt, som fick livet att tillfälligt implodera. Hoppas att de också kom fram i tid. Hur som helst fanns det garn i långa banor i Småland till första advent.
portugisisk duk på svenskt bord
Sen fick jag en härlig handarbetspresent. Ett par supergulliga portugisiskor, som besökt jobb några månader, var på svensk syjunta hemma hos mig. Och de hade med sig en duk som den enes mamma hade gjort. En gammal linneduk har använts till mittpartier som hon sedan virkat runt. Så fin den är. TACK Portugal, det gör inget att ni vann i fotbollen när jag får en sån fin duk.

lördag 30 november 2013

Tomten hann, eller någon liten nisse

Sin vana trogen hängde pojken upp sin tomma kalender sista kvällen i november. Han gick och lade sig mycket spänd på om det nu skulle dyka upp några paket eller ej.... och han hade tur. På söndagsmorgonen fanns det paket på var enda dag fram till Julafton .... och två på vissa dagar. Sån tur att nissarna inte glöm bort honom. Tror man på Tomten belönas man tydligen och denna pojken har ju skakat hand med Tomten, när Tomten var på Råå. Då KAN man inte annat än att tro på Tomten.

fredag 29 november 2013

Novemberträdgård

Inte är det mycket att skryta med, det som trädgården har att ge i november. Själv har jag, av många olika anledningar, i princip inte varit i trädgården sedan en månad tillbaka och det ser ut där efter.
 Förra helgen igen (16/11) fick jag dock, med mamsens hjälp, städat växthuset. Lite förvånade var att vi samtidigt kunde skörda 1,5 kg mer eller mindre mogna tomater. Det är ett tidsrekord för mig.
 Inne skördas det lite ännu. Fem olika chiliplantor har fått hänga med in för att kura vinter. De tycks gilla läget. Här en 'fish pepper' som får frukter att mogna vart efter.
 Mandarinträdet har blommat som besatt från det att det flyttade in från växthuset tills nu. Inga sorger här.
 Men trädgården. .... -Not much to brag about!
Dags att gå i ide [pauw ricktitt].

söndag 24 november 2013

Stickar till ära för livet och döden

Sitter här och vakar över vår käre vän och stickar på ett litet tröstprojekt. Kära handarbete, hur skulle det gått förutan dig. I dödens väntrum är det också bra med lite egen terapi.

torsdag 21 november 2013

Sommarminnen 2013 del 8 - Gratisjobb och garagedart

Sista sommarminnet ut 2013 kommer från vår avslutande helg på skollovet.
En gråmulen fredagskväll när barnen gått hem från Fritids satte maken, sonen och jag igång att skrapa och måla skolans gamla, rostiga gungställning från 1960-talets början. Varför då? Jo, skolan hade för ett år sedan varit utsatt för vandaler som klippt itu gungorna så att barnen inte haft en enda gunga under ett helt år. Många små barnastämmor höjdes mot detta men det imponerade tydligen inte på ansvariga personer. Då tog Föräldrarådet och lokala Företagarföreningen gemensamma tag och införskaffade nya gungor som överlämnades till barnen på skolavslutningen. Men nya gungor i ett gammalt rostigt ställ????? Nej, inte det va. Därav iscensattes en överraskningsaktion där vi målade och ställningen och hängde upp gungorna, lagom till första dagen i skolan.
DET var populärt. Så glada barn har jag inte sett på länge. Det var värt all möda att få se och höra alla glada tillrop.
"Åh, nya gungor."
"De här fick VI på avslutningen."
...
Och sen fick det införas kössystem för alla ville gunga precis hela tiden, men det är ju ett positivt problem.
D-A-R-T
Efter insatsen med gungorna firade vi de sista lediga dagarna med att inviga garage-dart-platsen men mormor och morfar, stearinljusmys, dricka och snacks. 
Dart är ett utmärkt sätt att höja färdigheten i mattematik och ladda upp införskolstart. "501" för subtraktion och 'vanlig dart' för addition. Hur man får in de två andra räknesätten har jag inte klurat ut ännu.


måndag 18 november 2013

Höstens korgar

Det här känns nästa fjantigt. Mor, syster-yster och jag har varit på höstens korgfläteri hos Steen Madsen i Haraldsted. Var och en skrev i förväg till Steen vad vi ville göra. Ingen såg den andres mejl - jag lovar, inget fusk.
Vad händer? Vi anländer hos Steen, utan att ha pratat korgar på vägen, och vi vill alla tre göra Brigitte Bardot-korgar. Surpriiiiise! Därav producerades det inte en, inte två, inte tre utan FEM BB-korgar under vår höstflätarhelg hos Steen. Det känns faktiskt  lite fjantigt.
Dessa två är mina alster. På den ena har jag avsiktligt satt en rand av svart pil. Vissa kallar det en rödvinsrand. För att visa hur kul jag hade gjorde jag den svart - då har man väl festat så bra man kan va?
Som vanligt hade vi så roligt och så mycket att prata om att vi träffade vår gamle bekant på vägen. Åke Vilse tog oss denne gång på sightseeing i Sorö. En smärre omväg på vägen mot rätt väg.
Efter hemkomsten blev det en stjärna av resterna. Tänkte sätta en LED-slinga i den framåt jul.

tisdag 12 november 2013

Hundgarn

Detta är årets produktion av hundgarn från Blixten. Det har färgats med valnötsskal (mitten-bad tre och höger- bad ett). Vi får se nu om det räcker till vantar till grabben. Det är ju vad han önskat sig ända sedan jag började spinna - vantar från egen hund. Väldigt mjukt är det i alla fall. Drygt 60 gram blev hela produktionen på. Jag trodde verkligen att en Golden Retriever fällde mer än som så på ett år. Jag kanske skall sluta säga att det är en mycket fällande ras. Sen är det nog inte hund som hund. Om vår förra Golden brukade vi skämta om och säga att han bara fällde två gånger per år, så det var inte så farligt - januari till juni och juli till december.

Blixten själv nosar intresserat på garnet och verkar tycka det är något ganska extra han med.

onsdag 6 november 2013

Molngarn - cloud spun yarn

Senaste spinnmetoden jag gripit mig an är 'cloud spinning', som jag inte har något svenskt ord för. Skall vi kalla det cumulus-spinning? Namnet kommer av att man förvandlar ullockarna till ett moln av fibrer utan att för den delen ta bort strukturen helt. Man kardar inte alls utan spinner sedan direkt från molnet, vårt ulliga cumulus nimbus.
Man kan göra på lite olika sätt men jag valde att spinna två tunna trådar som sedan 'kläddes' med ullmolnet för att slutligen spinnas ihop två och två till ett tvåtrådigt molngarn. Resultatet blir fluffigt och mjukt som bara den och med mycket pälskänsla. 
Man börjar med att ta ut de finaste och längsta lockarna - ovan.
Tesa de fina lockarna och karda de mindre fina (ovan igen).
Spinn kardrullarna s-ledes till en tunn tråd. Tråden skall vara löst spunnen så att det blir mycket fibrer som molnet kan haka fast sig i. På denna tråd spinner man fast ull-molnet, även detta s-ledes. Gör två spolar med molniga singlar och tvinna dessa Z-ledes till ett fluffigt molngarn.
Garnet får en mycket pälslik struktur. 
Det kan t.o.m. vara svårt att se garnet (vänster ovan) i ullen (höger ovan).
Avsluta med en tvätt. 

Garnet på sista bilden har spunnits av lätt tvättad lammull från gotlandslamm. De färdiga garnerna tvättas i schampoo (höger) eller Y3 (de två mittersta). Den vänstra härvan är bara förtvättad. Det tovar sig lite i tvätt men inte så att det gör något.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...