tisdag 30 december 2014

Och nu spinns det igen

Och hon är på banan igen. -Haha, sade hon och smorde spinnrocken, kardade ullen och spann så det rök (nästan i alla fall).
Provfärgad Pia-ull och en tott silke spinns till helt acceptabla garnprover. Färgproverna ska nu ligga i ljus i några månader för ljusäkthetstest och silkesgarnet skall göras till en provlapp inför ett större projekt, som än så länge är hemligt.

Att spinna silke var inte så svårt som jag föreställt mig. Ungefär som lika svår, eller lätt, som Golden Retriever, i mitt tycke. Jag kan rekommendera den här boken om någon är sugen: The practical spinner's guide: Silk av Sara Lamb. Den beskriver alla nödvändiga steg på ett bra och överskådligt sätt och visar till och med hur det blir om man gör fel.
God spinnlust!

fredag 26 december 2014

Jag handarbetar igen - HURRA!

Äntligen, efter två månaders ofrivillig handarbetstorka, har jag börjat på en stickning igen.  Hurra, hurra, hurra!
Det var en lång paus kan jag säga och jag vill inte vara med om detta igen. Nu vet jag hur mycket jag behöver mina härligt avkopplande projekt. Vilken känsla att få ta fram ett nytt garn som ens favoritpojke har valt och sticka. Det är livet!
Jag känner mig så sprallig att det bara måste bli mycket färg, mycket mönster, ja kort och gott ett mönster med extra allt-. Jag döper genast min nypåbörjade sjal till ExtraAllt.

God Jul och Gott Nytt År där ute!

måndag 22 december 2014

Julesnö

Vi har dragit oss norrut för att fira Jul i år. Bristen på snö i Skåne höll på att göra oss helt tokiga, så det blev en skidresa.
Nu susar vi runt på det vita mediet och avnjuter varje lugn dag i full drag. Jag själv susar med stor försiktighet men jag är extremt glad att jag KAN vara med. Det attans diskbråcket verkar inte bli sämre av skidåkning och det tackar vi de högre makterna för. TACK!
Ingen julstress så långt ögat räcker, bara glada människor,...
... en glad hund ...
och god mat till hungriga motionärer. 
Ett mysigt mottagande med marschaller i mängder kan man inte klaga på.

Blixten tycker att det är väldigt trevligt att få vara med och PÅ storhusse, husse och matte så gott som hela tiden. Han har tolkat det där med 'hundtillåtet' helt bokstavligt.
Jag skall komma ihåg hur mysigt detta är varje år så att jag ser till att komma bort från stress och jäkt och annat trams. 
Vi önskar alla där hemma en riktigt härlig Jul!

tisdag 16 december 2014

Växtfärgat med svarta bönor

Hon gjorde, mitt i sin förtvivlade handarbetstorka, en halvdesperat vinterfärgning av lite fårull. Hjärnan hade börjat spökspinna garner mitt i natten och tänka ut alla möjliga alternativa saker händerna, under normala omständigheter, kunnat syssla med. Så går det ibland och vi skulle ju ändå ha svarta bönor till kvällsmat, så där stod blötläggningsvattnet och såg så inbjudande (?) ut. (OK -  maken sade något i stil med 'vad f-n är det där? Ännu ett experiment, eller?' men strunt i det)
Några nävar med ull hamnade i det svarta bönvattnet och sedan åkte den blöta fiberklutten in i micron och fick till slut stå till sig några dygn i rumstemperatur, mogna så att säga.  Resultatet blev, gröngrått, rödlila eller blålila, beroende på pH. Ljusäktheten vet vi inget om ännu, men färgen sitter bra fast på allt den kommer i närheten av. Porslinsskålen är nog för evigt tonad.
Den som kunde få spinna lite av en den här ullen. Åhhhhhhhhhh!

Jag erkänner utan vidare, för er insatta, att jag köpte de svarta bönorna bara för att jag visste att de kunde färga ull snyggt, inte för att jag tänkte äta upp dem. För skams skulle fick jag säga tvärt emot till familjen, annars kunde de ju tro att det slagit över helt. De var faktiskt rätt goda ihop med Qinoa, paprika, feta och olivolja. Vad gör man inte för familjelyckan?

söndag 14 december 2014

Tredje advent - Hund före och efter svartvattensbad

En söndagstur till skogen började med en ganska ren och relativt vit hund och hans pojke. Pojken var också relativt ren (fastän inte ett dugg vit, till hans mors stora lättnad) vid ankomsten, men det blev snart ändring på den saken. Detta var nämligen pojken-som-faller-ner-i-alla-vatten-han-kommer-nära-pojken.
Pojken och hans familj picknickade i skogen vid Snuvastuan (det heter faktiskt så) och....
... eldade lite, med mycket möda och besvär, för det var vått i skogen. Ordentligt vått var det.
Trots vätan hittade de en mjuk och torr plats där de vilade sig lite (i synnerhet mammans diskbråck, som visserligen gillade att gå i skogen men inte att sitta på huk på en sten och äta mat)....
.... hunden blev rastlös och började utforska omgivningarna och snart var den en mycket lycklig men väldigt lite ren hund. De tröga människorna förstod först då (helt ärligt alltså) att det var en hunden-som-hoppar-ner-i-alla-vatten-han-kommer-nära-hund de hade fått i familjen. Alla andra i familjen blev väldigt lite glada åt att behöva ha hunden i bilen i alla de 30 minuter det tog att komma hem, men det förstod den glada hunden ingenting av.
Väl hemma var alla, även den lindrigt rena hunden, väldigt trötta. Sonen, som vid det här laget också var lindrigt ren, blandade till goda drinkar åt hela familjen, varvid de genast förlät honom att plaskande i svartvatten. Pappan badade den lindrigt rena hunden som genast förvandlades till en fluffig maskroshund som kastade sina fluffiga hundfrön över hela huset. 
Sensmoralen är att antingen har du en lycklig och skitig dynghög till hund eller så tvättar du hunden och får en dunboll som visserligen luktar valp men som sprider sig över hela ditt bohag, inklusive i smörpaketet (nej förresten, i synnerhet i smörpaketet) Det är bara att välja för rumpan sitter bak i vilket fall som helst, även i juletider. 
Glad tredje advent!

tisdag 9 december 2014

ULTRA Starstruck in Copenhagen

I helgen var vi i stora staden i väster. Köpenhamn är otroligt hektiskt i juletid. På Ströget är man som en sardin i burk. Ficktjuvana har glada dagar och vi andra lär oss aldrig.
Vi blev inte rånade, nejdå, men gjorde väl en mindre kupp. Fredag regnade det nämligen som spön i backen och söndag lika så, men just när vi var i staden var det s-o-o-o-o-ooooo-l. Vilken kupp. Sonen och jag var på stadsvandring. Vi kollade in allt det där man skall kolla in – stora granen på Rådhuspladsen, folkmyllret på Ströget (urk!), de små mysiga sidogatorna och Tivoloi (utifrå – det var nämligen minst en timmas kö för att komma in).
Jag hittade en underbar garnbutik, som kommer att bli mitt fasta besöksmål framöver. Sommerfuglen, bara ett stenkast från Nytorv. Ett måste för garnnördar.
Men egentligen var vi där för ULTRA-galan, en stjärnspäckad gala för lite äldre barn. Sonen hade sett reklamen på ULTRA och blev riktigt glad när vi köpte biljetter dit. Vare sig han eller vi visste helt exakt vad det var, men det visade sig vara en god överraskning. Man kan kalla det en anti-mobbinggala i samarbete mellan TV och Kronprinsessan Mary: D’ Nice at være nice. Sonen vågade till och med bli fotograferad ihop men ULTRAs TV-värdar. Han är helt starstruck. Glitter i ögonen och Djämes Braun i högtalarna sedan dess.
...och så lite garn till mamman. Inte alls illa, även om jag tyvärr inte kan sticka ännu. Jag hoppas och tror att det skall bli möjligt att göra det åtminstone till Jul, så varför inte locka kroppen med ett mysigt garn. Zauberball 'fick' jag, som jag hört så mycket gott om här på nätet.

söndag 7 december 2014

Det Julas i stugan + vårt bästa pepparkaksrecept

Idag har det regnat mest hela dagen, men det gjorde inget alls. Här har vi nämligen julstök både högt och lågt så snart tillfälle ges. Vi har helt enkelt inte tid att gå ut. 
Mest är det, i ärlighetens namn, sonen som julstökar och vi andra som är stödtrupp.
Han har förstås julpyntat både ute och inne och bakat en massa.
Idag stod det på pepparkaksbak. Det enda jag (vi vuxna alltså) gjorde var att fixa degen. Resten ordnade sonen på helt egen hand. Mest gjorde han lastbilar och Golden Retrievrar av pepparkaka, eftersom han fått de formarna på julkalendern. Tänk vad ett par formar kan göra för skillnad. Personligen tycker jag att lastbilskakor kan vara väl så goda som gubbar och gummor eller granar för den delen.
Det är ren lyx att någon annan bakar två hela lådor med kakor. En blev förstås totalt kamouflerad i glasyr, men den andra lyckades vi befria från glasyrinvasionen, med sonens goda vilja. Han kan inte förstå att man frivilligt avstår från sådana läckerheter. Jag hoppas att han gör det någon dag.
 Givet vis har Tomten fått sitt årliga brev. Även om sonen är en motvillig skribent börjar till och med han prestera läsliga brev till Tomten. Han inser väl att det måste vara läsligt för att Herr T skall kunna veta vad som önskas.
(Och mirakulöst nog är köket nästan helt rent när han är klar. Den grabben har potential, tycker hans mamma.)

Bästa pepparkaksreceptet är från en kollega. Före detta recept bakade jag mjöliga och trista pepparkakor som låg kvar i burken i mars och efter receptets intåg i huset går det åt flera satser innan Jul. Alltså måste ett sådant recept få spridning.

Liselotts urgoda pepparkakor
*
300 g smör
1/2 dl sirap
4 dl socker
2 tsk mald kanel
2 tsk mald ingefära
2 tsk mald kryddnejlika
*
*-* kokas upp och får svalna till rumstemperatur

Tillsätt:
3 ägg
2 tsk bikarbonat
ca. 13 dl vetemjöl

Låt degen vila svalt till nästa dag. Baka pepparkakorna vid 200 grader tills gyllenbruna, spröda och oemotståndliga. Försök att motstå frestelsen att äta upp alla innan kvällen.

måndag 1 december 2014

1:a december med stirrigt barn

I går hade en viss tioåring svårt att somna. Det är enbart adventens fel. Dagen före 1:a december är nästan lika jobbig som dagen innan födelsedagen och den är i sin tur nästan lika jobbig som dagen före Dopparedagen. Han klarade av att sova till kl. FEM i morse. Det väl så treåringar brukar vara, men TIOåringar? 
Faktum är att vi själva förstört honom, så jag klagar inte, utan konstaterar bara att det är härligt att man kan glädja sig så inför en händelse. Det är fint med elektriska barn när det är det av glädje.

Tomten har begåvat honom med över 50 paket. Bortskämt?
Antagligen.

fredag 28 november 2014

Sommarminne 2014 # 9 - turer till lingonmossen + +

Sista veckan innan skolstart hade sonen och jag för oss själva. Så skall vi göra framöver. Vi varvade ner sommarens alla intryck med lite lättare aktiviteter så som skörd av egna grönsaker, skogens bär...
 ... pysslande med små projekt som legat på vänt....
...och tog turer till skogen med lingonplockning i massor. Min skånska lingonmosse är ett av de ställen där jag verkligen vill vara så ofta jag kan. Vackert, ensligt och fridfullt är det på mossen.  Där får jag energi och återhämtar krafterna. En av gångerna var sonen med och några av hans vänner. Det är mysigt, men knappast avkopplande. De hittar hela tiden på än det ena och än det andra. De grillade och jag plockade bär vilket innebar att jag var annan minut (kändes det som) ryckte ut till pojkar som inte klarade sig själv ändå.
Att få lov att luska runt där ute, helt ensam, en hel dag är däremot en ren lisa för själen och att det kommer en massa bär med hem gör absolut ingenting.  
Andra gången fick jag åka helt själv vilket jag måste erkänna är det mest avkopplande. Även om killarna klarar sig rätt så bra själv får man hela tiden hålla ett öra på dem. elden slocknar, veden är våt, pappret är slut..... "-vad skall vi göra, mamma?"
Det var verkligen gott om bär i år. Man tror inte att det är så i Skåne, men det gäller bara att hitta de rätta ställena. 
1,1 kg bär på pojk-dags-plockningen och 3 kg kom med hem och till lika en lugn och fin själ. Tio rejäla glas med lingonsylt har vi nu i källaren. Så nöjd jag är.
Att man skördat majs innan man åkt är en klar fördel för pojkar som varit på mossen är både glada och hungriga och luktar som en rökt sill. Pojkar som går i skogen då och då är behagliga att umgås med och sover gott om natta. 
Under ensamveckan blev det också mycket LEGO-byggande, turer på cykel och pysslande. Jag fick till och  med provat på att knyppla, tack vare fin fin guidning från bloggerskan här. STORT TACK! Det blev en spets och bara det är ett halvt mirakel.

Till slut togs skolböckerna faktiskt fram, väskan städades av och vi suckade över sommaren som gått allt för fort. Och därmed är det också slut på sommarminnen för i år.

tisdag 25 november 2014

Sommarminne 2014 # 8 - Helsingör

Det skulle kunna vara grekiska övärlden, men det är båten mellan Helsingborg och Helsingör med Hven i bakgrunden.
Mitt i värsta värmeböljan fick vi för oss att det skulle vara fint med en tur till Costa del Helsingör. Det var det, men nog hade en lite svalare dag varit att föredra. Vi fick springa mellan skuggorna för att inte torka ut på ett kick.
Och hålla oss mest inomhus. Ett besök hos Holger Danske på Kronborg var precis lagom varmt. Kasematterna var svala och bra, men i salarna var det stinkande varmt.
Sonen tyckte att den nya utställningen var något av det bästa han varit på. Efter att Kronborg blev kulturarv har de ansvariga verkligen skärpt till sig. De har riktigt bra utställningar. Skiftande och interaktiva och inlevelsefulla. Kulturarvet är inte alls dumt när det blir så här bra.
En kort sväng till akvariet fick det också bli. Som tur var kom vi precis när de stora fiskarna skulle matas och de var så vilda att vi blev helt nerskvättade. Visa dagar har man alls inget emot vilda och skvättiga fiskar.

söndag 23 november 2014

Sommarminne 2014 - #7 Uppgradering av kojan

Man är inte för stor för sandlådor när man är 10, i alla fall  inte om det är integrerade i en koja med vattenbana på. Ett sådant projekt kräver dock en viss dos regelbundet underhåll och en viss regelbunden uppgradering för att intresset skall hållas uppe.
 Årets uppgradering av sandlådekojan i äppelträdet innebar en säkrare plattform med hyllor och förvaring, en trädplattform med soltak/äppelskydd och den myshörna med solstol. Sonen verkar rätt nöjd.
Solen sken ju ungefär var enda minut på dagen i någon månad på raken, så vi gjorde en del dekorationer medelst plank och förstoringsglas. Ingen koja blir sämre av dekorationer.
Pappan var snäll och byggde i dagar i sträck medan mamman ojade sig över tennisarmbågar och höll sig till mjukare saker så som soltak och vindskydd, men sådant måste man ju också ha.
Sedan kom pellejönsen inte ner något mera den veckan.




fredag 21 november 2014

Sommarminnen 2014 - #6 Astrid Lindgrens Värld

Kära gamla ALV, vi hann med ännu ett besök innan grabben blev för stor. Tack och lov för det. Vi andra tycker ju att det är så kul.
Den här gången bodde vi lite finare än sist, på Oxgården. Ett mycket bra lägenhetsboende, i äkta Bullerbystil, bara några hundra meter från entrén.
Sommaren 2012 var vi för första gången på ALV. Då hade sonen precis fattat att det där med Karlsson på Taket kunde utökas till något mera än att bara läsa om honom. Nu, två år senare, var sonen lite tveksam till om han skulle tycka att det var något, åtminstone tills vi väl var där. Se då var det ingen tvekan. Han kunde stannat flera dagar till, intygade han vid avfärden på andra dagens eftermiddag.
Till och med Bröderna Lejonhjärta var bra, även om mamman kanske var pinsam som satt och snörvlade när Skorpan dog. Men vadå? Det var ju sorgligt.
Bäst var förstås Ronja och så Karlsson på taket, Karlsson-glassarna med hemmagjorda köttbullar och det faktum...
.. att Karlsson stal pappas hatt. Det var så pass roligt att sonen blev Karlssons hjälpreda för en dag i diverse hyss. Han var inte svårlärd.
Till och med ganska stora barn såg  med beundran och många fniss på när Karlsson petade sig i näsan --- "PÅ RIKTIGT, mamma!" Det var inte bara knogen.
Vad gör man när man är ett Karlsson-fan? Man går hela vägen, förstås.
Hemma citerar vi ofta Karlsson, i synnerhet när någon är tirriterande. Då blir de förstås inte mindre tirriterande, men det är åtminstone kul.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...