Man är inte för stor för sandlådor när man är 10, i alla fall inte om det är integrerade i en koja med vattenbana på. Ett sådant projekt kräver dock en viss dos regelbundet underhåll och en viss regelbunden uppgradering för att intresset skall hållas uppe.
Årets uppgradering av sandlådekojan i äppelträdet innebar en säkrare plattform med hyllor och förvaring, en trädplattform med soltak/äppelskydd och den myshörna med solstol. Sonen verkar rätt nöjd.
Solen sken ju ungefär var enda minut på dagen i någon månad på raken, så vi gjorde en del dekorationer medelst plank och förstoringsglas. Ingen koja blir sämre av dekorationer.
Pappan var snäll och byggde i dagar i sträck medan mamman ojade sig över tennisarmbågar och höll sig till mjukare saker så som soltak och vindskydd, men sådant måste man ju också ha.
Sedan kom pellejönsen inte ner något mera den veckan.
Ä-n-t-l-i-g-e-n har jag fått till ett efterlängtat experiment i trädgården. Jag har (med hjälp av maken) byggt ett soldrivet torkhus för bär och frukt och svamp och kryddor och ...., mitt helt egna TORKHUS.
Det hela är en trälåda på ben som står mot vår södervägg. Lådan har en springa i golvet där en solpanel har kopplats in.
Solpanelen är en svartmålad plywoodskiva med kantlister av trä och topp av glas. Luftspalten är på 2,4 mm. Den uppvärmda luften stiger och går in i husets golv.
I husets bakvägg, strax under takfoten, finns en motsvarande springa där luften kan passera ut igen. Det är den s.k. skorstenseffekten som driver luftflödet. Längst ner finns det ett lager med sten som samlar värme under dagen. På natten gör stenarnas accumulerade värme att det inte bildas kondens i skåpet. Det är så simpelt men ändå så genialiskt. Jag önskar att jag själv hade kommit på den här idén.
Men idén till detta underverk kommer från John Seymours härliga bok, The New Self-Sufficient Gardener. Den är ett måste för alla som har någon form för självförsörningsambition. Det danska TV-programmet Frilandshaven bygger på denna bok. Vill man se hur de olika projekten fungerar kan man gärna ta en till på DR:s program.
Det bästa av allt är att det är ett billigt projekt. Jag hade rester av färg och spik, så virket var min enda investering. För 373 kronor har jag alltså fått till ett torkhus. De första mätningarna ger vid hand att det faktiskt kan fungera riktigt bra. Skillnaden på ute- och innetemperatur var idag +10 grader C. Topptemperatur hittills: 40,8 C.
Efter att jag hade byggt klart (lite fel ordning där kanske) sökte jag på 'solar dryer' på nätet och insåg att folk bygger sådana över hela världen. Ja, så var det med det, men jag tycker nog att min design är bland de snyggare.
En fiffig kille hade lagt ut en video på hur man gör en effektiv solpanel av ölburkar. Han fixade soltorkade tomater på tre dagar. Det var väl inte dumt. En annan dag (när jag druckit tillräckligt med öl) så skall jag göra en sådan.
Det blommar överdådigt just nu. Syrenerna är som vackrast och doftar ljuvligt.
Jag har gjort en ny 'grind' för att Blixten skall sluta fara ut och 'hälsa' på alla som går på trottoraren utanför. Den fungerar perfekt. Nu har vi en lugn och fin hund som vet att det inte hjälper att stressa runt för att hälsa på alla. Pyh vad skönt!
Den är gjord av pinnar från Parken för att matcha mitt Dontbo (bakgrunden och bilden nedan).
'Drontbo' med ros på = rosbåge min stil
Och så blommar alla Alliumså vackert. Jag satte ett gäng till i höstas och det är jag väldigt nöjd med nu. Vissa bestämde själv var de skulle stå, som denna som tog sig in i Drontbot.
Jag vågar inte visa mer än detta med tanke på mottagaren. Träslöjd av hemlig sort är på gång. Sen skall det målas lite och kanske snidas lite till. Resultatet visas efter jul.
Det är tillåtet att gissa...... :-D
Och så finns det en stickad julklapp på gång med.... vem kan den vara till?
Det här är alltså mitt skräphörn, eller VAR, för nu har jag äntligen [efter blott 12 år med denna trädgård] fixat till det lite. Till höger hängande alla redskap på planket mot grannen. Två komposter och mellan dem grenar som används att grilla med. Skräpigt, trist och svårarbetat. Skräphörnan ligger bakom bärbuskarna, vilket gör att man ser den ganska ofta och därför också får tillfälle att reta sig på den lika ofta.
Lösningen blev en st. impregnerad stolpe, ett jordankare och en del av ett armeringsnät samt ett gäng krokar bockade av 6mm armeringsjärn. Därmed kunde staketet tömmas för skräp och alla redskap hängas upp. Min tanke är nu att göra ett litet 'tak' över redskapen så att inte väder och vind går så hårt åt dem. Med linolja, tak och lite sandpapper skall de kunna klara sig fint på mitt nät.
Mellan kompostbehållarna gjorde jag en nätbur av armeringsjärn och ett par stolpar så att grillveden kan ligga lite mera organiserat. Jag tycker nog att denna, enkla, åtgärd tog bort det skräpigaste intrycket.
Till höger, bakom nätet tänker jag mig att bygga ihop ett planteringsbord, nu när jag äntligen har plats till det.
Sandlådan 'behövde' ännu en gång byggas ut. Den här gången var det ovanligt nog, jag själv som kände behovet av utbyggnad. Orsak: min vindruvsspaljé hade anekterats av kulbanebyggande ungar - inte okej.
Så här var sandlådan ursprungligen - bilden är tagen för ett år sedan när den var helt nybyggd.
Ganska snart kom det ett klättertorn på sandlådan.
..och sedan en sida med armeringsnät för kulbana, men ...
.. det var för lite, så det fick bli två sidor.
NU är sonen nöjd med själva nätdelen, men han säger att vi måste bygga ut plattformen. Det får faktiskt dröja lite.
Tills dess kan vi låtsas att vi har barn i bur. Åtminstone när vi tycker att de är för vilda.
Själv tycker ungarna att det är all tider grej. Nu har de kulbana, vattenbana, plattform och sandlåda i ett. Riktigt bra, om man skall tro sonen. MEN, han har redan utbyggnadstankar. Som man bäddar får man ligga.
Nu har jag nästan tömt parken på pinnar och Drontens bo har blivit Drontbo Maxi. Nu har jag plats för två klängrosor och en clematis [Röd bergsklematis, Cleamtis montana var rubens], som jag givet vis redan har planterat. Jag har målat allt med järnvitriol. Detta ger, i bästa fall, ett svagt skydd mot röta. Själv har jag ingen erfarenhet av att vitriolbehandla, så jag tänker skaffa mig den nu.
Jag är enormt nöjd med resultatet, men nu funderar jag. Skall jag kanske fortsätta bygget, alltså förlänga det så att det blir som en liten tunnel in till trädgården?
På plus och minussidan har jag följande.
Minus: gräsmattan kommer antagligen att bli helt uppsliten i mitten. Kommer att se trist ut. Större bygg = mera underhåll. Plus: större bygge = plats för flera klängväxter. Tunnel kan ge den känslan av 'secret garden' jag eftersträvar.
Jag är velig. Låt mig höra - vad tycker ni?????? Förlänga eller inte?
_________________________________________________________________________________
I helgen som gick gjorde jag något jag längtat efter i ett helt år. När jag ändå var ute på min externa tomt och vårstädade passade jag
på att samla fina pinnar som jag sedan byggde min rosenbåge ver. 2.0 av där hemma.
Den gamla var aldrig tänkt att bli annat än ett provisorium, men som så många av den sorten fick den stå där i ett helt år innan jag fick gjort den riktiga. På grund
av stormar fick provisoriet dessutom repareras minst tre gånger och ändå låg
det halvvägs ner när jag äntligen fick tummarna ur.
NU blev den precis som jag velat ha den hela tiden. Jag är så nöjd. Som syns liknar den början till
ett fågelbo för dronter och till slut, när jag byggt färdigt, skall
den vara ett fullskaligt "fågelbo" [för dronter]. Nästa etapp kommer att dröja
någon månad, för jag måste gjuta några plintar till och det går inte förrän
frosten är ur marken och luften.
I helgen hann jag också med lite annat: en tur till ishallen för skridskoåkning, växthusfix och bortkrattning av skit från trädgården. Nu kan våren kliva in, tack! Inne i växthuset har krassen spirat. Det är helt otroligt!
Sådana här vill jag göra med min son. Jag kan se os sitta i skogen framför en mysig brasa och snitta vättar med vantar. Vill! NU! Kolla flera fina vättar på denna länk!
