Ett drömprojekt av irländskt garn och ett gammalt dito

 Jag har just börjat på ett riktigt drömprojekt - en aranväst i egen (alltså ganska egen, bara lite stulen) design. Kraftig inspiration har hämtats från Alice Starmores tröja, som ses på bild. Jag har snott mittbården från hennes keltiska tröja och stickar nu på frihand uppifrån och ner en lite längre väst som skall bli aningen figurformad. 

Jag utgår från min stickfasthet och räknar helt enkelt fram hur långt och brett varje parti skall vara. Hur det sedan blir får framtiden visa. Det vita garnet är bara där tills jag plockat upp maskorna till ryggen. Det gör att jag slipper sy ihop på axeln. Tanken är att västen skall bli helt fri från sömmar. Jag är ingen fan av montering.

 Drömprojektet består i att garnet köptes på en väldigt trevlig semester i Dublin med mor och syster. Vi spenderade en halv dag med att lokalisera en garnbutik som vi hört om och som turligt nog visade sig ha helt underbara lokala garner. Sedan kollad vi in var enda ställe där de sålde aranstickat - och det var m-å-å-å-å-nga och slutligen tog det mig bara ett år att besluta vad jag ville sticka av garnet.

 

Det enda jag har att anföra mot Starmores annars så fantastiska bok är att hennes diagram är svårlästa. Men kan man det minsta om att sticka med flätor så är det inte så svårt att klura ut mönstret utan diagram. Det gör jag.

Färgåtergivningen är, som vanligt i glödlampans sken, bedrövlig. Mitt garn är nog närmast olivgrönt men här ser det ju ut att vara allt från vart till mörkbrunt. Hoppas att det blir bra i vilket fall som helst.

Den understa boken i Starmorekollektionen är den som omhandlar aran (flätstickning) och där jag hämtat inspiration. Boken heter Aran Knitting för den som vill läsa den. Alla hennes böcker är helt underbara. Man får lära sig allt från historik i ämnet till nördiga stickdetaljer.

Till slut vill jag visa ett lite äldre drömprojekt. Det är första tröjan till min systerdotter, som nu är drygt två år gammal. Bättre sent än aldrig.

Och tänk så små fötter hon hade då. Det var lite klurigt att stick så små strumpor.

Indian feathers sjal

En favorit bland sjalar har producerats. Mönstret är från Ravelry och heter Indian Feathers av Alina Appasova. 

 Den kommer jag att göra flera gånger. Just denna är både mjuk och lätt och helt okej att ha på sig när det är varmt men bara lite dragigt om nacken. Perfekt för en nackfrusen som jag.

  

Och jag tycker nog att den kan få vara med på en och annan fest med.

Det tycks vara inne att reflektera

Man kan reflektera över mycket, men just nu är det sex mörka månader vi reflekterar över hemma hos oss. I början på sommaren köpte jag ett reflexgarn och tänkte att det kunde vara kul att prova om det alls fungerar. Nu har jag stickat första mössan och är hyggligt imponerad. 

Skaplig skillnad med och utan belysning, tycker jag.

-Vafalls, man syns ju.

Härmed erkänner jag att jag faktiskt är lite förvånad, M-E-N mycket nöjd. Det skall stickas mera i reflexgarn.

 

Det är kanske ändå inte så tokigt det här garnet. Fotograferad med blixt, ser jag att min mössa nog har en ganska god reflektionsförmåga. Meningen är nu att få tonåringen att bära reflex så mycket som möjligt, utan att han känner sig som ett dagisbarn i reflexväst. Jag tänker vara lurig och göra honom trafiksäker oavsett vad han tycker. Efter att ha sett min mössa veknade han faktiskt också och godkände att få en likadan fast i svart. Så ska det bli. Herrn i huset vill ha en grön, så snart lyser så vi tre upp hela nejden. Men vad gör jag med hunden? Honom kan jag inte klä i tröja, så pälsig som han är. 

Intressant är att det fanns ETT garn att köpa när jag beställde. Nu hittar jag åtminstone fem olika.

Det tycks alltså vara inne att reflektera.

 En ganska rolig sak är att jag precis efter jag skrev detta inlägg såg att det kommit upp två nya reklamer på skylten vid min station - reklam för att bära reflekterande stickat. KUL! Det var länge sedan jag var så inne. :-)

 NOTERA att om du tänkte köpa reflexgarn så är de väldigt olika till innehåll. Något garn är övervägande ull och något ren syntent.

Angoramössa med vantar - ute i tid för första gången

Sanslöst nog verkar det som om jag för första gången i mitt stickliv är ute i god tid. Vanligen gör jag sommarsaker på sommaren, vintersaker på vinterns och så vidare och de färdiga alstren får därför alltid vänta till nästa säsong. Jag är nästan färdig med mitt angoraset från Angoragarnet och det INNAN det blivit dags för mössa på riktigt. Är det ett tecken? Håller jag på att bli stor?

Hur som helst är jag nöjd både med form och mönster och det totala utseendet. Vad angår projektet i sin helhet vill jag anföra att det gäller att sticka rätt från början för det är osannolikt svårt att dra upp i detta garn och mönster. Därför fick felet i mössan vara kvar. Nu vet jag alltid att det är min om nu någon annan skulle sticka samma kit.

Det är okej om det blir kallt nu. Jag är förberedd.

Bäst just nu

 

Det finns mycket som är bra nu, men en sak är faktiskt BÄST och det är växthuset. Det har ju varit en del dagar med skvätt (ibland megaskvätt) i Skåne den gångna sommaren och av denna anledning har det faktiskt varit ovanligt mysigt att krypa in i växthuset och pyssla. Jag har just börjat på ett önskeprojekt, 'Mössa och tumvantar med rutmönster, turkos', från Angoragarnet.

Att sitta under vindruvorna som häger och mognar sakta men säkert är en sådan där dröm som jag haft sedan jag skaffade mig min första jordplätt och NU är det verklighet. Jag älskar detta växthus. Problemet är att jag aldrig vill in igen. Jag sitter där tills jag inte kan se en maska och fryst mig helt blå och skakig, men jag älskar det.

Det går åt ansenliga mängder med te och filtar men det bidrar ju bara till stämningen.

Projektet jag satt igång är faktiskt lättare än jag trodde. Det ingår ju en hel del olika garnfärger och mönstret ser lite klurigt ut, men får man bara sitta i ro så löper det på förvånansvärt fort. Poddar hjälper till. Just nu är det Rättegångspodden, BBCs trädgårdspodd och P1 Dokumentar (Dk) som gäller för mig.

Hooded Raglan Pullover - mönster funnet

Se på den va´! "Anonym" har hittat pullovern till mig. I Vogue Knitting Sommaren 2014 finns den. Tidningen går väl inte att få tag på nu, men väl mönstret.

 

Och inte nog med det - de har gjort en filmsnutt om tröjan så att jag (hehe!) i detalj kan studera maskor och mönster. Tack för detta Anonym!

OMG OMG - den här vill jag sticka

Det kändes faktiskt som om jag blev lite kär när jag såg den här skönheten (alltså inte kvinnan utan tröjan).  Den måste jag bara sticka.

 Modellen verkar vara gjord i bomull, men nog skulle den kunna funka i ullgarn med? Mörkgrå gotlandsull och denna huvtröja?  Men var finns tiden för ännu ett projekt?

Men det finns problem:

1) tiden räcker inte till (jag får omprioritera)

2) jag minns inte vad mönstret heter och man kan inte söka på tidningsnummer..... hur tänkte de där?

3) Om jag måste göra att likartat mönster själv kan jag för mitt lit inte begripa hur mönstret på överkroppen är gjort. Någon som kan?

Någon dag kanske jag bläddrar genom alla 3740 stickmönster, men inte idag

Mönster i Vogue knitting hösten 2014.

Förresten så finns det både gratismönster och betalmönster på deras hemsida. Värt att kolla!

Världens mysigaste kattvantar av hundgarn

Nu när vantsäsongen är över är det kanske ett udda läge att visa upp ett par riktigt varma vantar som jag gjorde till mig själv. Faktum är att det är en lite trist historia. Det är nämligen så att det blev ett par underbart varma vantar precis i mitt tycke och ....... 

... så tappade jag bort den ena efter bara två veckor. Suck!!!

Jag var gjorde det man inte ska, jag försökte klämma in mer än jag borde på arbetsdagen och fick rusa till tåget och så tappade jag den ena. Dessutom var de gjorda av ett garn (det mörkbruna) som jag inte kan få tag på igen. Jag köpte det nämligen när vi f´var på Hebriderna förra året och det var gjort av ull från får på Hebriderna.  

Jag har med andra ord lärt mig ännu en läxa. Som om jag inte borde fattat detta redan? (Jag är ju faktiskt närmre 50 än vaggan.) Hur som helst VAR det helt underbara vantar och jag skall snart upprepa detta, att kombinera hundgarn (bearded collie) med fårullsgarn. De blev så mjuka inuti, att man inte tror det är sant, på bara några dagar.

Eller så måste (!) jag helt enkelt resa till Hebriderna igen. :-)

PS - det röda garnet är garn till en ryamatta som min mamma köpte på loppis. Ingen kunde öppna korgen hon ville köpa, eftersom locket satt fast, så hon fick med sig 10 kg (!) garn för 40 kr. Det har gått många år sedan hon köpte detta garn och vi har fortfarande en del kvar.

Nässelsockar

Då har det har du blivit ett par sockar stickade från två och upp vid detta ljuvliga garn med nässlor i som heter som en lök på engelska. 

Att sticka från tån och upp med 'magic loop' nog det roligaste sättet man kan göra strumpor på. Inget garn går till spillo och båda strumpor blir exakt lika. Det kan inte bli bättre.

Passformen är klart bättre än på tidigare sockor, inte minst p.g.a. den resår jag satt mitt under foten. 

Pockevantar

I och med Pokemon GO och grabbens intresse för detta utomhusspel ställdes det helt plötsligt nya krav på vantarna hans. De skulle kunna hantera mobiltelefon utan att tas av. Vad gör man (kvinna alltså) då? Jo, kvinna stickar in ett hål i de nya vantarna. och det är till sonens stora belåtenhet. Keep It Simple, som de kloka säger.

Vantarna är stickade i det underbara garnet med nässlor i som heter som en lök på engelska (jag gör ju inte reklam, osm ni nog förstår, men på detta sätt fattar ni ändå. Jag älskar detta garn.

Fingerlösa hundgarnsvantar på Magic loop - och varför jag saknat att blogga

Sedan Cecilia skrev på bloggen när jag var tillbaka för första gången på nästan två år har jag funderat på vad det är som gör att jag saknat att blogga. Här kan tilläggas att det inte varit ett frivilligt avbrott. Jag fick den lass med skit rätt i skallen kan man säga. Både det ena och det andra och det ..... tjugosjunde var helt plötsligt ur lag och i otakt med mig. Numera är det ett fåtal av dessa parametrar som ännu inte är bra, men det är trots allt sååååå mycket bättre än för två år sedan, när rullgardinen drogs ner. Nåväl, det är inte vad som skall avhandlas här utan att jag verkligen har saknat att blogga. Jag har den gångna tiden hunnit fundera en hel del på varför jag gör saker och ting och i synnerhet vad jag egentligen vill syssla med. Bloggen är en sak jag vill syssla med, så nu kör jag.

Vad har jag saknat med bloggandet?

1) det är en jättebra dagbok och hjälpreda till vad jag gjort och hur

2) den är en glädjekälla både avseende saker som blivit gjorda och m.a.p. de reaktioner jag får på de samma

3) att läsa andra bloggar

Och så hundgarnsvantarna; de är nästan färdiga, magic-loop-stickade och exakt identiska. Detta är en teknik jag älskar. Nu blir båda färdiga samtidigt och det blir inga halva par liggande i stickkorgen.

Gehörströjan får ärmar

Ja det går ju framåt, lite grann och sedan går det bakåt igen och igen och igen. Var endaste liten bit på den här koftan har jag stickat om minst tre gånger.

Kroppen är klar och den är jag nöjd med. Nu är då ärmarna det som skall ordnas. Jag har aldrig tidigare stickar ärmar direkt på en kofta och samtidigt använt förkortade varv. Det kan vara en av orsakerna till att jag tagit mig genom både 'puffärmar' och 'sneda och allt för trånga ärmar' redan. Nu hoppas vi på tredje gångens sagda magi och ärmar som blir lagom på alla håll. 

Vore de inte för att garnet stör mig så oändligt hade jag nog inte brytt mig, men syntetgarn som delar sig i stickningen är inte en hit.

DETTA har slutgiltigt kurerat mig för garner av dålig kvalitet. Tack och lov att det nyligen öppnat en garnbutik med riktigt fina och kvalitativa garner i Lund. Där kommer framtida garninköp att göras.

Ponchon Oeland är färdig.... sedan länge

Ponchon Oeland – klar sedan längre men inte sämre för det. Den fick alltså heta 'Oeland', eller 'Öland', om man så vill, eftersom garnet kommer från får på Öland och garnet säljs av Ullcentrum på Öland.

För drygt tre månader sedan blev min gosiga poncho klar, så det är hög tid att visa upp den. Den är stickad i två rektangulära stycken av ullgarn från Ullcentrum på Öland och ett tunt bouclégarn som jag just nu har glömt namnet på. Mönstret har jag inte skrivit ner ännu, men jag funderar på att lägga upp det på Ravelry. Jag har ju fått många mönster därifrån så lite ge-och-ta är väl inte fel.

Som liten hade jag förstås, som alla andra 70-talister, poncho. Sedan jag växte ur barndomens virkade poncho har jag ofta funderat på att skaffa mig en igen. När Syster Yster skänkte mig 100 gram passande ullgarn var saken biff. 

Jag inser nu att jag skulle gjort mig en poncho för länge sedan. Jag gillar den otroligt mycket. Den kommer inte att bli ensam poncho i garderoben. En med polokrage skulle vara ett bra komplement för kyliga vår- och höstdagar, sannolikt stickas nästa poncho i något hemmaspunnet garn, kanske med några flätor och en och annan tofs.

UFO-dags: gehörskoftan

Det var ett tag och två dåliga samveten sedan gehörskoftan blev stickad på. Det blir ibland så när man inte riktigt gillar garnet och när stickningen blir för stor för att ta ta med sig.

garnet är slinkigt och halt och delar sig när man stickar med det. Det väger tyvärr inte upp att utseendet är okej. Nu har jag ändå bestämt att detta UFO (Un-Finished Object, om jag förstått saken rätt) skall bli en färdig kofta, och det snarast möjlig, för jag behöver stickorna till bättre saker. En kväll gav dryga fem centimeter på längden så jag har ett hopp om en snar avslutning.

Så här tänker  jag mig det färdiga resultatet. En A-formad historia med en tydlig kant i rutig stickning en en liten ståkrage.

 
Nu är jag framme vid den rutiga nederkanten. Den är ganska kul att sticka eftersom det bara är en färg. Den vita randen var bökig att sticka eftersom alla tre nystan rullade upp sig själva var gång jag skulle ta i dem, vilket var två gånger per varv. Sedan blir det krage och sist ärmar. 

dagsläget för gehörskoftan

Hej och hå! Kämpa på!

ExtraAllt sjal färdig - mönster här!

En viss uppdämd handarbetslust har sett till att det går undan med projekten just nu. Sjalen ExtraAllt är klar. Så här såg det ut igår och ....
[The ExtraAllt Shawls is finished now. The picture here is of yesterday]

... idag så här. Nu är jag på gång med en virkad fotpall. Här finns det saker att inhämta. 

Sjalen är mycket enkel, så var så goda. Sjal och mönster i ett. Jag lägger det även på Ravelry ifall det skulle trassla med åtkomsten till bloggen.

[The pattern is found on this link - hope it works all right. English pattern here]

Det är en ganska liten sjal. Två varv runt halsen eller precis över axlarna. Den där lilla extra värmen åt dubbelhakorna.
[The shawl is a smallish one - just two times arround the neck]

God Fortsättning på er alla!
[Happy New Year out there!]

Jag handarbetar igen - HURRA!

Äntligen, efter två månaders ofrivillig handarbetstorka, har jag börjat på en stickning igen.  Hurra, hurra, hurra!

Det var en lång paus kan jag säga och jag vill inte vara med om detta igen. Nu vet jag hur mycket jag behöver mina härligt avkopplande projekt. Vilken känsla att få ta fram ett nytt garn som ens favoritpojke har valt och sticka. Det är livet!

Jag känner mig så sprallig att det bara måste bli mycket färg, mycket mönster, ja kort och gott ett mönster med extra allt-. Jag döper genast min nypåbörjade sjal till ExtraAllt.

God Jul och Gott Nytt År där ute!

Tehuva - ett akut interimsprojekt

När någon fyller år måste man ibland ta in ett interimsprojekt . Kusinen blev ett år klokare och äldre men hade ännu inte skaffat sig en tehuva till sin, annars väldigt välutrustade, sommarstuga. Det  i sig kan ju tyda på att hon behöver ännu en gnutta livserfarenhet, för vem kan vara utan tehuva. Alternativt kan det tyda på att hon har ont om tid - vi låter det vara osagt vilket. MEN, kan man tänka sig ett mera gylle tillfälle att gräva lite i garnhögarna och spontansticka en tekuva? 

100 gram ullgarn 'Gotland' omvandlades på ett par kvällar till en tehuva. Systern skakade på samma tid fram ett matchande underlägg. Det är kul att göra själv - skitkul!

Tovade tofflor - vilket miffo

miffo före tovning

Ett riktigt miffo har sett dagens ljus. Jag skulle tova ett par finfina innetofflor av Pia-ullen. Jag spann, jag stickade och jag tovade och vad blev det av det hela - jo en ojämn och knölig och ful klump som definitivt INTE duger som toffla. Det blev ett miffo och den enda som blev glad åt det var Blixten, som fick adoptera miffot.