Färgsvampar, spindlingar och första färgningarna

 Som tidigare nämnt har jag i år äntligen lärt mig att hitta svampar som ger fin färg på ull. Jag har fokuserat på gruppen spindlingar (Cotinarius) och jag kan inte arten på alla, men alla som visas här ger gula, röda, rosa eller orange färg, att minnas till kommande år.

 Hittade i blandskog. Leta efter mossa, hallon och skogssyra så hittar du denna svamp!

 

 Kan vara kanelspindling, kan vara något annat. Växer i tråkig granplantering och annan barrskog.

 

Rödskivig spindling, Cortinarius semisanguineus, leta efter blåbärsris, löv eller barrskog. Denna hittades vid lågväxt björk.

 Spindling X. Leta efter björnmossa och blandskog!

 Det har blivit määäängder av svamp. Jösses vilka mängder. På bilden har jag hittat 5,3 kg färgsvamp. De flesta har torkats och skall användas under långa, mörka vinterdagar.

 Hundstackaren har släpats med på alla svampturer. När det mörknat har han ibland sett väl moloken ut, som om han tänkt 

- Matte, kan vi inte åka hem nu? Det är faktiskt mörkt?

 Nedan följer en del provfärgningar. Alla är inte sådär knalliga som jag hade tänkt mig, men man ser att det GÅR (även jag kan) att få fina färger av svampen.

 Tror att denna färg åstadkommits av kanelspindling, men vet inte. Gillar den och hoppas kunna reproducera senare.

  Tre färgningar, två svampar.

Hund, get, silke och får - allt kan färgas av svamp.

Slutligen, tre olika färger från ett och samma svampbad. Från vänster till höger: silke, skräpullgarn och leichterlammullsgarn. Färger som kan funka ihop med ex. svart, som är min nuvarande plan.

Summering: jag är klart nöjd med att ha lärt mig hitta och identifiera spindlingar som ger färg och det kommer att bli många flera svamprundor efter spindlingar.

Många kymiga svampar och en styck sumphund

 Eftersommaren 2017 och hösten fram till nu har varit extremt fin vad gäller svampar. Eftersom jag både äter svamp och gärna skulle vilja färga garn med svamp har jag spenderat mången en dag i skogen. Vissa dagar har jag kommit hem, kastat mig i bilen och återvänt först när jag inte ens med ficklampa kunnat hitta mera svamp i skogen.

En del nyheter (för mig) har jag fått lära mig. Denna (ovan) är helt oanvändbar, men festlig: liten stinksvamp.

 Här har vi något som liknar rosa tuggummikulor. Det är nog bästa att inte tugga.

 Hundrackaren är förstås med i skogen. Han roar sig med allt som gör en hund smutsig så snart matte är upptagen av annat (=svamp).

 MEN, har ni sett vilka mängder med kantareller? Jag har länge inbillat mig att jag inte hade några kantareller i mina skogar. Men inte ens jag har kunnat missa dem i år.

 Och så har jag ä-n-t-l-i-g-e-n lärt mig att hitta och identifiera de spindlingar som ger vacker röd, rosa och orangea färger på ull. Glädjen är inte ringa. Detta är blodspindling, Cortinarius sanguineus.

 Den här gulingen vet jag inget om, men visst är den fin.

 Detta däremot, har jag lärt mig, är en SLEMTAGGING. Sådana finns det också.

Och tänk så plågsamt att inte äga en svamptork. Därför är jag nu tvungen (!) att elda i kakelugnen. Man lider visst av diverse i-landsproblem.

Må så gott där ute!

Färgat ull med svamp och bark med varierande framgång

Några experiment senare i färgköket kan jag konstatera att:

blodsopp

• Äppelbark ger mesig färg så till vida att man inte avbarkar ett helt träd för ett garnnystan. Glöm äppelbark! Jag har hellre kvar mina träd
• Blå lupin ger fin färg från blågrå till grön med en rimlig mängd blommor. Den är starkt pH-beroende. Surt pH=blågrön, basiskt=grönt. Färgen oxiderar något i luft. Äldre litteratur antyder att denna färg kan vara dåligt ljusbeständig. Ett ljustest måste göras.
• Blodsopp är helt klart värd att fortsätta med. Den är ogiftig men färgar så starkt att handskar är bra att använda. Basiska bad ger citrongul färg och sura (svampstyrt) en gul färg med ett visst grönstick. Färgen är stark som bara den. Det behövs inte mycket svamp till ett bra färgbad.
• Björkblad är lika bra som blodsopp, men det behövs mera färgämne. Färgerna blir väldigt fina (klargul till citrongul) och ljusäktheten lär vara helt acceptabel.
• Lökskal - är också en vinnare. De färgar snabbt, starkt och i snygga nyanser utan att behöva pH-justering. Röd och gul lök ger olika färg (mossgrön respektive gulorange), så separera dem! Stora mängder färgämne kan fås gratis i de flesta matvarubutiker. De är bara glada att man städar i löklådan, även om de i smyg skaka på huvudet åt den där galna typen som vill ha lökskal.
• Valnötskal – en vinnare i klassen bruna toner. Ger mörkbrun färg på bara några få skal. Handskar KRÄVS om inte man vill ha sorgränder under naglarna i två veckor efter färgandet. Extra bra är att ingen uppvärmning behövs. Det är bara att kasta ner skal och ull/garn i en balja med kallvatten och vänta några dygn. Kan inte bli lättare.

Ull färgad med blå lupin