Höstrusk = pulsvärmartid.
Eftersom jag bejakar min periodicitet (periodare ut i fingerspetsarna, som resten av familjen här) så kör jag massproduktion av pulsvärmare (PV) just nu. Ett par mönster som jag fallit för är Strikkelisas Høstvarmere (som jag gjort om lite: överst) och två par egenkomponerade (mitten och nederst). Strikkelisas mönster är roligt att sticka för att spetsudden stickas på tvären, vilket är en trevlig omväxling till det vanliga fram-och-tillbaka eller runt-runt-runt.
Min absoluta favorit-PV är dock Callevämaren (vita). Garnet är hemmaspunnet av ullen från Calle kanin, en av Marias angorakaniner och PV:n är så varm och mjuk som bara möjligt. Så mysigt det måste vara att vara Calle och kunna gå i så fin päls varje dag på året. Lyckliga honom och stort tack till dig, Maria.
Slutligen är PV:s inte bara varma och goa. Jag tycker faktiskt att de kan upphöja en hyggligt tråkig kofta till ett riktigt snyggoplagg. En äkta snabbfix, kan man säga.