Kära gamla ALV, vi hann med ännu ett besök innan grabben blev för stor. Tack och lov för det. Vi andra tycker ju att det är så kul.
Den här gången bodde vi lite finare än sist, på Oxgården. Ett mycket bra lägenhetsboende, i äkta Bullerbystil, bara några hundra meter från entrén.
Sommaren 2012 var vi för första gången på ALV. Då hade sonen precis fattat att det där med Karlsson på Taket kunde utökas till något mera än att bara läsa om honom. Nu, två år senare, var sonen lite tveksam till om han skulle tycka att det var något, åtminstone tills vi väl var där. Se då var det ingen tvekan. Han kunde stannat flera dagar till, intygade han vid avfärden på andra dagens eftermiddag.
Till och med Bröderna Lejonhjärta var bra, även om mamman kanske var pinsam som satt och snörvlade när Skorpan dog. Men vadå? Det var ju sorgligt.
Bäst var förstås Ronja och så Karlsson på taket, Karlsson-glassarna med hemmagjorda köttbullar och det faktum...
.. att Karlsson stal pappas hatt. Det var så pass roligt att sonen blev Karlssons hjälpreda för en dag i diverse hyss. Han var inte svårlärd.
Till och med ganska stora barn såg med beundran och många fniss på när Karlsson petade sig i näsan --- "PÅ RIKTIGT, mamma!" Det var inte bara knogen.
Vad gör man när man är ett Karlsson-fan? Man går hela vägen, förstås.
Hemma citerar vi ofta Karlsson, i synnerhet när någon är tirriterande. Då blir de förstås inte mindre tirriterande, men det är åtminstone kul.
Där var vi också när tonåringarna var små! Bara älskade det, särskilt Lotta på Bråkmakargatans hus. Det är så härligt att kunna dela sina kära Astrid Lindgren-karaktärer med sina barn.
SvaraRaderaHåller helt med. :-)
SvaraRadera