1:a december med stirrigt barn

I går hade en viss tioåring svårt att somna. Det är enbart adventens fel. Dagen före 1:a december är nästan lika jobbig som dagen innan födelsedagen och den är i sin tur nästan lika jobbig som dagen före Dopparedagen. Han klarade av att sova till kl. FEM i morse. Det väl så treåringar brukar vara, men TIOåringar? 

Faktum är att vi själva förstört honom, så jag klagar inte, utan konstaterar bara att det är härligt att man kan glädja sig så inför en händelse. Det är fint med elektriska barn när det är det av glädje.

Tomten har begåvat honom med över 50 paket. Bortskämt?

Antagligen.