Nålbundet igen - jag har blivit tokig

Jag måste få hjälp. Anonyma Nålbindare behöver ta hand om mig. Jag kan inte sluta och det ligger [naturligtvis] 500 andra projekt och väntar på mig. Hur skall jag få stopp på detta elände?

Denna gången blev det handvärmare i Lovikkagarn. Varma som bara den är de. Bra till hundturer då man måste hålla koppel och behöver en viss finmotorik även om det är kallt.

Jag har funderat på drivkraften i detta nålbindandet. Slutsatsen är att det är en väldigt rogivande teknik. Enormt meditativt är det. Dessutom är det roligt att man inte kan använda mönster. Allt måste man uppfinna efter hand. Det går hela tiden att prova plagget eftersom inga maskor kan gå upp och sist men inte minst så är det ganska svårt att få resultatet snyggt. Bara en sådan, till synes, simpel sak som att få start och avslut snygga är en högre konstart. Här har jag verkligen ansträngt mig att få startpunkten fasad ut. Det är inte helt enkelt.