I helgen som gick fick vi snö. Mängder med snö. -Äntligen!, jublade sonen och bokade strax utelek med en god vän. Klockan tio var vi ute. En ganska lugn morgon, enligt min uppfattning. Ungarna pulsade med sina pulkor bort till backarna i parken och hunden skuttade glatt med. När vi varit i parken i två timmar såg vi de första andra människorna. Vi hade faktiskt redan diskuterat om alla andra möjligen hade försvunnit [uppätna av en drake?] eller om de bara inte vågade går ut. När de två, väldigt vuxna, flanörerna passerat dröjde det ännu en halvtimma innan vi såg mänskligt liv. Denna gången var det fyra barn och två mammor som kom för att åka skridskor. Wow!
Vi bor i ett samhälle med drygt 1200 personer. Vi har ca. 150 barn i klasserna F-6 och ytterligare ca. 150 i förskola. VAR ÄR ALLA BARN? En dag som denna, med stillsamt fallande snö, perfekt byggsnö och pulkaväder - var har de spärrat in alla stackars barn? Varför få de stackars ungarna inte gå ut? Det är mig en gåta. Det finns visserligen ett par andra pulkabackar i byn, men inte lika bra. Vi passerade en på vägen hem och fann faktiskt två barn ute med sin pappa. Tjoho! Totala antalet barn ökade genast med 25%. Så vad gör folk med sina barn? Det är givet vis kontroversiellt, men kan det månne vara för besvärligt att gå ut med dem, eller vad är det frågan om? Jag tänker så här: jag kan inte längre räkna hur många gånger jag varit ute med min son och hans vänner i snö och vinter [alla andra väder omnämnda, förstås], men jag kan på vänstra handens tumme räkna hur många gånger någon gjort samma sak med mitt barn. Kan detta vara en slump?
Men till alla som satt kvar där inne - ni missade något. Vi hade en uuuuuunderbar dag!
Till alla inlåsta barn - gör uppror! Barnens revolution! Släpp ut ungarna!
Efter denna excess i uteliv fanns det förstår inte så mycket kvar av dagen, men jag hann dock med februarisådden.
Vi lånade ut vår dotter till mormor & morfar. För mamman skulle vara så tråkig och jobba och pappan lika tråkig med att jobba vidare på projekt toa!
SvaraRaderaUnderbara bilder från parken. Vi har varit där några gånger och åkt skridskor.
Kram Maria
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaHär är det ungar ute så fort det är lite flingor i backen, märkligt att det inte är så vid dig. Men det där med att man inte tar och ger som förälder, det känner jag igen. Undrar hur många gånger man var "barnvakt" för en hel drös ungar och bjöd på mellis och pysslade ihop. Håller med dig, de missar ju massor.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera