Trädgården just nu

Det händer mycket i trädgården nu i juni. Visserligen är den raffiga vårblomningen slut, men det växer så det knakar och jag kan redan nu se att det kommer att bli bråda tider när skörden närmar sig. 

Drontboet har redan haft sin första blomning, med en tidig clematis. Som vanligt minns jag inte vad den heter. 

Under Drontboet tar sig perennrabatten fint och snart kommer rosorna att blomma i tusental. Det ser jag fram emot. 

Bambun vid entrén har fått fnatt. Den har plötsligt bestämt sig för att bli en halv meter högre är förra året (spröten som sticker upp i toppen). Jag undrar om den tänker täcka hela huset till nästa år? Det är kanske en sådan där invasiv, rödlistad bambu jag har planterat?

Beskedligare är stenpartiväxterna. Nävorna är nästan överblommade nu, men då tar de blå, namnlösa, över. De är väldigt fina och anspråkslösa. Inget vatten, ingen passning, ingenting kräver de av mig och ändå blommar de så fint. Tack!

HUMLEN - äntligen hittade jag rätt recept. På femte försöket har humlen börjat trivas hos mig och har, till sonens stora förtjusning, redan vuxit över taknocken på garaget. Hurra! Snart täcker den väl halva huset den med, men det är jag bra glad åt. Blir det kottar skall de bli till öl i vinter.

Och det som växer här skall bli till saftsås på julens Ris à la Malta. Hoppas nu att duvorna nöjer sig med övre halvan av trädet.

Trädgårdslandet formligen exploderar av lycka. Jag vet inte vilken av mina åtgärder som haft effekt för jag har kört ett antal parallella spår för att förvandla min utarmade lerjord till ett brukbart trädgårdsland. Att göra högbäddar är nog aldrig dumt, men Terra Preta tror jag också stenhårt på. 

I vilket fall som helst så är det mitt hittills mest bästa år i trädgårdslandet i år. Potatisen formligen prunkar av välmåga, löken spritter av liv och salladen är i premieklass. N-ö-ö-ö-j-d!

Även taklöken tar sig. Jag har länge försökt få den att täcka de trista stenarna invid husgrunden. Det måste ligga sten där, säger maken, för det är viktigt för dräneringen. Jag tycker att dräneringen gärna får vara osynlig och till detta ändamål kan väl taklök användas. NU verkar de ha fattat vad jag ville uppnå. 

Ängen (bara 10 kvadratmeter stor, men ändå) är i år ett sant nöje att sitta i. En massa solitärbin surrar runt i klövern som blommar där. Det gillar jag. De är söta, snälla och ludna och hjälper till så fint i trädgården. Vad vore världen utan insekter?

Jag har försökt mig på att utse en växt till juni månads favorit, men jag har misslyckats. Det blir två. Båda börjar dock på P, så låt oss skapa en hybrid, P-blomman. 

P för prästkrage - är så vacker och blommar så länge i ängen. Får inte vara i fred för varken barn eller hund. Barnen plockar och hunden äter. 

P även för pion. Jag har tre eller fyra olika sorter och de avlöser varandra i juni och juli. De går från ljusaste rosa till djuprött och är, som en växtälskande granne sade, "inte direkt en blyg blomma".

Jag har ingen aning om vilka pioner jag har, för alla är ärvda eller fådda. Strunt samma - de är vackra, överdådiga, hatade av sniglar och annat otyg och helt underhållsfria - den perfekta blomman för en latmansträdgård.