En av rabatterna vid huset har alltid varit svår att få grepp om. Den har haft en
enorm zinkbalja med kärleksört mitt i och lite halvdöda växter runt om. Jorden är styv av
blålera som kom upp vid dräneringen av huset så endast smultron och höstanemoner har trivts någorlunda. Det är inte kul att ha en
fulrabatt när man är skapligt nöjd med de andra, så CC och jag tog tag i saken.
Först drog vi, med makens hjälp, bort baljan. Den får stå i
ängen. Där kan behöva ett blickfång. När baljan står som en solitär är den riktigt snygg. I rabatten försvann den helt. Sedan började vi luckra upp jorden - knäckta naglar, en stor kal fläck och en massa svett blev resultatet.
Några krukor fick flytta in på den kala fläcken...
... och en
pelarrönn (
Sorbus aucuparia 'Autumn Spire') fick skapa höjd åt det hela. Den ville tvunget ha sällskap av en Montbretia, och vem ka säga nej till det...
... Till slut kände CC och jag för ett
bus, så vi tog tog en gammal, sprucken kruka och fyllde i taklök och fina stenar. Det skall bli lite som ett
växtfall ut ur krukan, hade vi tänkt (nästa år alltså). Zinkbaljan är från loppis och krukan skulle ju ändå kastats, så vi är ganska nöjda med vårt återbruk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du skrev en rad. Jag uppskattar det verkligen.