Godkänd som borstbindare

För ett tag senan var vi ett gäng glada hantverkare som åkte till skånska borstbindameckat Onslunda och lärde oss binda borstar.

Det var verkligen kul att prova på och inte alls svårt. På en dagskurs om sex timmar band jag tre borstar utan att ha några som helst förkunskaper. Det tyder väl på att det inte är svårt.

Här och nu erkänner jag att det har saknats borstar i mitt hem. Exempelvis den här elementborsten till stora, gammeldags element. Efter att har provat den på våra dito element kunde jag konstatera att jag tydligen hade haft geologiska lager av damm just där. Tur att jag inte vetat om det tidigare.

Och sedan den här gethårsdammvippan..... alltså, jag älskar den. Inte bara för de knalliga färgerna men för att den har ett jättelångt skaft och dessutom vridbart huvud. På så sätt kan vi nu få ner spindeväv o.d. till och med i vårt hus med tre meter till tak. Jaaaaaa!

Klart nöjd är jag med produktionen, funktionen och minskade irritationen (bara ordtrams, ifall någon undrar) som denna kurs gett upphov till. Däremot har jag insett att jag MÅSTE tillbaka. Jag behöver nämligen en 'bakomborste', en 'overlockmaskinborste' och en 'underlågaskåpborste'. 

Dessa har jag inte gjort, men de var så vackra att de måste visas upp ändå.

Gotlandsgarn

Ett litet projekt i vintras var ett par nya vantar till grabben. Han går bara i hemmastickat (-åh den pojken, mammas grabb) så det fick bli någon liten härva ull till spinnrocken. Jag fick engagera kardhjälp, men han var lättlärd.

 

Det blev inte alls så pjåkigt och det var något av det första som spanns på väligt länge. Nu när det är sommar längtar jag nästa till stilla, kalla vinterkvällar när spinnrocken inte har så stor konkurrens från allt möjligt annat. 

En dag nätr som helst tar jag ut en rejäl hög med angoraull och rocken i växthuset. Jag är så spinnödig och det är dessutom skönt att spinna angora utomhus med tanke på hur det flyger runt.

Global upplysning DIY - återbruk av gammal jordglob

Nu vill jag visa vårt verkligt bästa Gör-det-själv(GDS? DIY?)-projekt på mycket länge.

När jag var 11 år gammal fick jag på julafton en hett efterlängtad sak, en jordglob. Den följde  med oss i många år på diverse flyttar och stod länge på finplatsen i vardagsrummet. Sedan blev det lite trängre, vi blev lite fler och det gick som det kan gå, den hamnade på vinden. Där har den, till min egen stora förtret, stått i tio år nu.

I en attack av 'vi får fan inte plats med all skit' har vi bestämt att det skall tas ner (och avyttras) en sak varje gång vi går upp på vinden. Hur länge detta knasprojekt skall pågå vetes icke, men tills vidare är det så. I helgen som gick var jag extra duktig och avyttrade två påsar (ja TVÅ påsar) garn till en lokal förskola och så åkte jordgloben ner.

Som du nog förstår kan jag inte slänga min glob, men just denna helg fungerade geniknölen lite extra bra och jag kom på en minst sagt lysande idé.

Man kan till detta säga att detta projekt blev extra bra eftersom det involverade inte bara mig utan hela familjen. Det började med att sonen fick ett spatt och av misstag råkade slå itu en glasplafond. Den var vaken dyr eller vacker med det gick inte att få tag i resevdelar. Därav blev ett väldigt fult väggfäste till en lampa hängande på väggen utan plafond i närmare ett år. 

 

Många idéer till ny skärm (pileflätad, stickad, virkad, nålbunden, pappersvikt) förkastades och till slut fick jag som sagt min lysande idé. "Jag klyver jordgloben och gör den till skärm" sade jag till maken. Han tänkte 12,5 millisekunder på detta, lyste upp och sade "det är ju en lysande idé. Vi gör det."

Därmed var hela familjen involverad och projektet i gång.

En klöv globen, en mekade ihop väggfästet och två monterade ihop det hela.

Och nog blev det fint. Vi är så grymt nöjda med resultatet att det inte är sant. Nu återstår bara att se vad vi kan göra av andra halvklotet. 

Det är ju faktiskt en global fråga, så vi kanske måste ta ett familjeråd om detta.

Hooded Raglan Pullover - mönster funnet

Se på den va´! "Anonym" har hittat pullovern till mig. I Vogue Knitting Sommaren 2014 finns den. Tidningen går väl inte att få tag på nu, men väl mönstret.

 

Och inte nog med det - de har gjort en filmsnutt om tröjan så att jag (hehe!) i detalj kan studera maskor och mönster. Tack för detta Anonym!

16 säsonger senare

Trädgården är så fin i maj månad. Jag var bara tvungen att dokumentera den för min egen skull. En kall vinterdag finns det inget bättre än att se ut på tristessen och sedan vända blicken mot sommarbilden på skärmen.

Från hammocken ser det ut så här

 Mitt i ängen har man denna vy

Och så här ser det ut från rosenbågen.

Nu har vi bott här 16 säsonger....

och det blir bara bättre för varje år.

Här finns det ett inlägg med samma vy i september månad för några år sedan.

Må så gott där ute!

OMG OMG - den här vill jag sticka

Det kändes faktiskt som om jag blev lite kär när jag såg den här skönheten (alltså inte kvinnan utan tröjan).  Den måste jag bara sticka.

 Modellen verkar vara gjord i bomull, men nog skulle den kunna funka i ullgarn med? Mörkgrå gotlandsull och denna huvtröja?  Men var finns tiden för ännu ett projekt?

Men det finns problem:

1) tiden räcker inte till (jag får omprioritera)

2) jag minns inte vad mönstret heter och man kan inte söka på tidningsnummer..... hur tänkte de där?

3) Om jag måste göra att likartat mönster själv kan jag för mitt lit inte begripa hur mönstret på överkroppen är gjort. Någon som kan?

Någon dag kanske jag bläddrar genom alla 3740 stickmönster, men inte idag

Mönster i Vogue knitting hösten 2014.

Förresten så finns det både gratismönster och betalmönster på deras hemsida. Värt att kolla!

Roligaste projektet på mycket länge

Förra årets julklapp till systerdottern var något jag arbetade på länge och väl. Det blev så av flera orsaker, men främst för att det visade sig vara enormt mycket roligare att virka tokig mat på frihand än jag någonsin kunnat ana.

Jag hade väl tänkt mig en fyra fem olika görnsaker, men det slutade med att hon fick en korg full av diverse mat.

Det började lite försiktigt med en hög med restgarn och lite vaddfyllning....

... men sedan ballade det ganska snart ur. Efter de obligatoriska banan-äppel-apelsin-sakerna skenade fantasin iväg och frontalattackerade mig med förslag som fyllda kex,...

... stekta ägg, karameller, kronärtskockor (inte gjort ännu)...

...knasiga morötter, rädisor, knasiga morötter och annat smått och gott.

Just nu har jag en paus, men inför nästa jul samlar jag förstås redan idéer. Vad sägs om strömming, falaffelrulle, stekt kyckling, hummersjtärtar, purjolök med jordkoka eller varför inte longdrinks med paraply? Andra knasiga och roliga förslag mottages tacksammast.

Förresten. Bäst av allt med detta projekt: en massa garnrester försvann från lagret. :-)

Lite sen av mig

Ungefär två år efter start upptäcker jag att ett par härliga kvinnor gör en alldeles lysande stickpodd. Nördic Knitting - har ni hört den? Säkert är jag väl bland de sista att upptäcka den, men ifall någon annan missat denna stärnpodd vill jag härmed vart rekommendera 

Det är härligt med nördiga människor. 

De för världen framåt.

Färgarverkstad på Fyn

Min morbror och hans fru har ett museum på Fyn (Danmark). Där visar de vardagsliv från 50-talet och framåt. De kallar det ett vardagsmuseum.

Vi var där på ett öppethus och jag färgade med växter. Här visar min kusin en bit lakan som vi färgat med lökskal.

 Det blev en experimentverkstad där jag använde skrot av järn och koppar för att få fram olika toner hos björklöven och lökskalen.  De små garnrullarna på toppen är av fårull och de långa härvorna är spunna av mamma och gjorda av alpackaull. Från vänster har jag färgat i aluminium (grytan), koppar och slutligen järn (rostigt) med lökskal respektive björklöv.  Allt är betat med alun. 

Färgverkstaden hade  vi utomhus för säkerhets skull, men jag tror inte att det var så giftigt egentligen.

Allra, Allra Käraste Tosse

Jag är faktiskt kär i vår hund. Jag, som varit inbiten kattmänniska i hela mitt liv, är kär i en hund. Så kan det gå, men jag vill försvara mig med att detta inte är vilken hund som helst. 

Blixten (med kennelnamnet Allra Käraste Tosse) har vid det här laget, sex år gammal, tagit sig en sådan naturlig plats i våra liv att vi knappt kan lämna bort honom på passning längre. Jag känner mig inte hel när Blixten är borta.

Blixten gör oss glada när vi är nere, får till och med en morsk tonåring att le och säga -Åh, kära lilla gubben, med len honungsröst när tonåringen i fråga inte vill se åt någon människa alls och Blixten sprider glädje vart han än går. Folk på byn känner Blixten (men inte alltid oss) och han 'pratar' med alla som vill. 

Pälsklingen, Pälsebubben, Pälseman, Blixten lär oss att se livet från den lite enklare sidan. Finns det en solstråle att lägga sig i så gör man det. Man rusar inte runt och gör saker när det finns en stråle. Man taggar ner och ser det som är viktigt i livet.

Och så kan han njuuuuuta. Var enda stund som ges kan han njuta av livet. Så här städar han huset ihop med husse. Fint va!?

Sist men inte alls minst ger han oss behövlig motion och friskvård. Jag kan utan att ljuga säga att det är promenaderna i ur och skur ihop med Blixten som fixar till mitt diskbråck i nacken. Hundar är livet och ger mening med livet. De är jättebra på att visa vad som är viktigt och vad som är strunt.

För den som händelsevis håller med mig om detta med hundar och vill ha lite mysig feelgoodlitteratur som innehåller hundar är Lucy Dillons böcker ett måste (ex. Hundar, hus och hjärtats längtan). Jag har tyvärr läst alla redan, så nu sitter jag bara och hoppas på att Lucy har vett nog att fortsätta skriva.

Glad frukost, glad trädgård

 I detta hus finns en person som inte är någon morgonmänniska. När jag ändå måste tidigt upp  på vardagen får jag alltid förbereda frukosten, för att det skall fungera smärtfritt. Sonen, som är en extrem morgon människa, är alltid först nere  vid maten. Jag försöker göra hans frukost lite gladare genom att variera mig. Ibland blir det småknasiga överraskningar, som den här glada bananfrukosten.

 I år har jag även satsat på att piffa upp trädgårdslandet med glada markeringspinnar. Än så länge har vi bara gjort några stycken, men jag planerar för  potatis, purjolök, lök, salladshuvud, rädisa, palsternacka, tomat och andra grönsaker som är lätta att tälja.  Själv blir jag iallafall glad av att se dem.

 Tips på andra grönsaker som kan passa mottages gärna. 

Stenshuvud nationalpark i påsken

Påsken i år bjöd ju på väldigt blandat väder, allt från sol och +15 grader och vindstilla till horisontell snöblandad nederbörd i halvstorm. Trots det blandade väderresultatet lyckades vi ta minst en rejäl runda varje dag. Bästa rundan vill jag dela med er: Stenshuvud nationalpark. Det är bara ett helt underbart ställe som förtjänar bra mycket mera uppmärksamhet.

Vi var där en dag med högst blandat väder, men jag måste säga att det ändå var en njutning var enda minut. Dessutom hade vi turen att komma precis när min favoritblomma slagit ut i fullt flor. Jag avgudar backsippor, så enkelt är det. 

Jag har tipsat om vår grupp för utomhusaktiviteter i Skåne förut, men vill upprepa det igen. Titta in här och får tips från drygt tre hundra medlemmar om vad som är fint att besöka just nu i Skåne! Facebook > Outdoor Skåne/Friluftsliv i Skåne heter gruppen.

I Rövarekulan när ramslöken var späd

 För ett par veckor sedan hade ramslöken precis kommit upp och vi var i Rövarekulans nationalpark, där den växer frodigt. Utfärdens avslutning var hemlagad korv i bröd med ramslök och coleslaw, men innan dess hade vi mycket roligt för oss. Sonen hade med sig en kompis som också är lika förtjust i vatten som vårat barn.

 Dessa två hade mesta tiden rumpan högst och grävde i vatten, stämde upp bäckar och våtade ner jag sig själv. Det senare gjorde de med sådan inlevelse att kompisen mot slutet ramlade i vattnet och blötade ner jag sig själv från topp till tå. Vi fick dela kläderna vi hade mellan oss och åka hem. En intressant upplevelse. Hans föräldrar tittade lite konstigt när vi lämnade av honom iförd diverse blandade kläder från oss andra tre.

Viktigast av allt var förstås att ungdomarna hade riktigt trevligt och vi andra njöt i fulla drag av årets första riktiga vårdag. Rövarekulan är verkligen det underbaraste stället på våren. Har ni inte varit där, åk dit!

Det finns allt från bäckar under rasbranter av skiffer fullt med fossil till botaniska njutningar så som ramslök i obscena mängder. 

Och så såg vi årets första blåsippor. Bara det är hela turen värd, med våta kläder och allt.

 Och nu är det påsk. Därför vill jag passa på att önska alla riktigt glad påsk och en skön ledighet!

På begäran: recept och tips på kimchi

Det är så roligt när någon hör av sig och lämnar en kommentar och i synnerhet när jag kan inspirera till något nytt. Därav detta inlägg om kimchi. Jag började med en kimchi som enligt en korean kanske (!) skulle kunna gå som 'nöd-kimchi' men som jag gillar skarpt. Det är en historia som likna surkål men med lite variation och skarpare toner. Inspirationen kommer från boken Syra Själv av Karin Boys.

Med tiden fick jag tips av andra kimchinördar och de rekommenderade Maangchis Youtubefilmer. Jag håller helt med mina vänner. Maangchi är så underbart söt och sprudlande och inspirerande att jag bara älskar det hon gör för att hela hon är så underbar. Tänk om man kunde vara så söt och härlig som hon. Alltså, min kimchi är numera en kombinatoin av Boys-Maangchi och jag jäser den på polska stengodskrukor, precis som surkål. Det blir jättegott, tycker jag. (min man håller inte med, men eftersom han inte har gett det hela en ärlig chans räknas detta inte, eller hur)

Må så gott där ute!

PS - även ett recept på syrad chili, som jag älskar. (köp boken, den är skitbra hela den!)