Fingerlösa hundgarnsvantar på Magic loop - och varför jag saknat att blogga

Sedan Cecilia skrev på bloggen när jag var tillbaka för första gången på nästan två år har jag funderat på vad det är som gör att jag saknat att blogga. Här kan tilläggas att det inte varit ett frivilligt avbrott. Jag fick den lass med skit rätt i skallen kan man säga. Både det ena och det andra och det ..... tjugosjunde var helt plötsligt ur lag och i otakt med mig. Numera är det ett fåtal av dessa parametrar som ännu inte är bra, men det är trots allt sååååå mycket bättre än för två år sedan, när rullgardinen drogs ner. Nåväl, det är inte vad som skall avhandlas här utan att jag verkligen har saknat att blogga. Jag har den gångna tiden hunnit fundera en hel del på varför jag gör saker och ting och i synnerhet vad jag egentligen vill syssla med. Bloggen är en sak jag vill syssla med, så nu kör jag.

Vad har jag saknat med bloggandet?

1) det är en jättebra dagbok och hjälpreda till vad jag gjort och hur

2) den är en glädjekälla både avseende saker som blivit gjorda och m.a.p. de reaktioner jag får på de samma

3) att läsa andra bloggar

Och så hundgarnsvantarna; de är nästan färdiga, magic-loop-stickade och exakt identiska. Detta är en teknik jag älskar. Nu blir båda färdiga samtidigt och det blir inga halva par liggande i stickkorgen.