Ett och annat blir trots allt färdigt

Med intresse lade jag märke till vilken frustration alla mina ofärdiga projekt väckte i etern. Det var rakt inte meningen. Ett och annat av det ofärdiga blir faktiskt färdigt, men samtidigt vill jag bara påpeka att jag VILL ha minst fyra projekt på gång samtidigt. Det finns olika tider för olika sorters projekt. Här ett par experimentella vantar av hemmaspunnen gotlandsull. Sötingen sade, som alltid, att de är "perfekta". Han tycks i alla fall gilla dem för eftersom inget annat används nu. Själv är jag mest intresserad av att se hur slitstarka de är jämfört med vantar som skickats av köpegarn.  Mamsen har stickat strumpor till pappsen av samma ull och de verkar vara både varmare och mera slitstarka än de som hon gjort av köpegarn. Det är ju väldigt intressant. Jag undrar vad som händer på lilla ullfabriken som gör ullen känslig och skör och mindre varm? Varför är hemmaspunnent garn så starkt och köpegarn så klent? Rapport följer (förhoppningsvis) när jag vet mera.

Lite annat är på gång nu. Ett par babystrumpor, stickad från tån, till en nyfödd liten bekantskap och sista garnet till den pågående islandsvästen harvas runt på spinnrocken under sena kvällstimmar. Med min jumbovinge på spinnrocken kan jag ha 100 gram på spolen i sänder, vilket är väldigt trevligt. Det bruna garnet här är spunnet av shetlandsull och strumpgarnet är Drops fabel print 677.

100 gram i en härva = trevligt