Calle kanin flyger fritt...

 ...i ungefär halva vardagsrummet.

Det här är faktiskt väldigt roligt. Jag har fått angoraull av en supergullig tjej som är granne med en kollega. Sådär helt logiskt som livet alltid är (djup ironi här). 

Denna härliga kvinna sände Calles päls till mig så att jag kunde få prova att spinna kanin. Det är helt annorlunda än får, jag lovar. Calle blir statiskt elektrisk bara man tänker på torr luft; han är lätt som en fjäder och flaxar runt över allt bara en dörr öppnas och han är nästan omöjlig att göra ordentliga kardrullar av ... MEN... han blir till underbart vackert och sagolikt mjukt garn. Calle kan spinnas tunt som en sytråd och ändå är han mjuk ännu. Häftigt på riktigt.

Först tänkte jag att Calle skulle få bli en mössa, men sedan påminde mina vita fingrar (Raynauds syndrom) mig om att Calle förstås skall bli till pulsvärmare. Angora lär vara sådär ungefär sju gånger varmare än fårull, vilket innebär att Calle blir perfekt för mina dysfunktionella handleder.

Ibland blir ett plus ett tre, och Calle flyger vidare.

Tack, snälla Maria!

Callepälsen blev till 25 gram garn, 60 meter långt.

En helg av aktiviteter

 Denna helg har gått i aktiviteternas tecken. En hel del behövdes fixas innan det blir kallt på allvar. Växthusets sockel hade lite frostsprickor som fick ordnas, så denna dam fick leka med betong igen. Roligt!

 Valnötter för vinterns bak och valnötsskal för vinterns ullfärgningar väntade på att bli fixade.

 Ännu en helg fick jag roa mig med gräsklippning (jösses vad det växer). Samtidigt måste förstås Blixten hållas från plommonzonen. Den luriga pälsingen kan äta plommon till och med på flera meters håll. Han skapar på något sätt ett undertryck i svansen och bara suger in dem medan han ser totalt oskyldig ut. 

Äppel- och potatisskörd (och vi åt upp en del i form av smaskig middag :-))

 Oljning av gammal ytterdörr. Den har nog minst 50 år på nacken och man vill ju gärna att den håller ett tag till.

Man sover gott med så mycket fix på dagsrapporten.

Nattfrost

Då fick vi nattfrost i Skåneland. Då är det bara ut och rädda vad som räddas kan i trädgården. Äpplen ner, tomater in, gräva upp chiliplantor och ta in i värmen. Det blir fullt ös idag.

Sommarminnen del 4, 2013 - krabbfiske och snorkling

Ett stort sommarnöje i år var krabbfiske. Vid Lillolas brygga i Borstahusen finns det gott om krabbor och de låter sig villigt fångas om de bara får lite gott att tugga på. Till exempel är rökt skinka populärt. Vid samma brygga finns en snorkelsafari eller snoklingsled, som det också kallas.

Lite längre norrut, längs kusten, ligger en vacker gånggrift som man till och med kan krypa in i. Sju personer har hittats begravda i den. man kommer dit enklast om man parkerar på gästparkeringen vid Ålabodarna.

 Söder om samma samhälle finns en parkering vid havet. Från en stenig strand går man ut tio meter och befinner sig då i ett av Skånes vackraste snorkelvatten. 

Där finns sandbotten varvat med klippor och mindre stenar. 

På två snorklingar såg vi åtta olika fiskarter och massvis med leddjur, musslor, krabbor och annat skoj. Rödspätta, slätvar, abborrar, ål och små långsmala gräsliknande fiskar i stim var något av det vi såg.

Ungarna älskade att dyka, mysa och samla roliga stenar. 

Att sitta på stranden och läsa en bok var hellre inte fel.

...och lyssna till vågskvalpet. Najs!

Men det är svårt..

...att ta bilder...

..under vatten...

...för ingenting...

...står still...

...någonsin.

Som syns är det inte lätt att ta bra UV-bilder. Kanske ger den här, korta, videosnutten ett bättre intryck av världen under ytan. Bäst är förstås att åka dit själv. Gör det!

Förresten så finns det åtminstone tre olika snorkelsafaris i Skåne nu. 

Färdig sedan länge

 Tröjan till mannen, den där som stickades enligt mattematikprincipen, har ju varit klar länge. Men det är tydligen fortfarande för varmt för att den skall vara i bruk. Nu tänker jag inte vänta ut honom längre. Den passar, det vet jag, men fotot får visa tröja utan man i.

Stoltast är jag över kragen, eftersom jag inte gjort sådan förut. Beställaren sade att man skall kunna ha tröjan utanpå en skjorta, och det vill jag mena att man kan, så till vida att man knäpper upp knappen. Återstår nu att se om han tänker använda den eller inte.

På bilderna ser tröjan grå ut, men den är mörkblå i tweed. Garnet är Rowans  'felted tweed' färg 150 av merino, alpacka och viskos.

Sommarminnen del 3, 2013 - Camping på Österlen

Vi åkte till Österlen när det var värmebölja och fullmåne. Det var underbara dagar med sol och bad och cykelturer och promenader i de ljumma sommarkvällarna.

Syrsorna spelade och det blev mörkare och mörkare vart efter vi vandrade längs de vita ständerna i Nybrostrand och Löderup.

Vi bara satt på sanddynerna och spanade ut över havet....

... eller njöt av sena läsestunder i lyktans sken

Även när det molnar på är det mysigt att bo i husvagn. Regn på plåttak är ett ganska rogivande ljud.

God mat och ...

...slappa stunder och ...

 ...minigolf i massor ingick naturligtvis också.

En och annan utfärd på cykel blev det till. I skogen var det väldigt fint att cykla på stigarna. 

Till Kåseberga bar det en dag, längs småvägarna. 

CC tyckte att de har konstiga namn på sina vägar på Österlen.

Men bra matställen saknades det verkligen inte....

...eller kultur....

...eller natur...

!

Glimmingehus, nordens bäst bevarade medeltida borg, var vi förstås inne om.

Men efter att jag hamnat i stupstocken fick det vara nog med den varan.

Då ville jag hem!

Äppelmust som blev cieder

Först vill jag bara tacka alla med människor där ute som delar med sig av sina tips och råd på  internet. Tack!

Det är verkligen mycket bra kunskap man kan få där. Idag gäller det alla äpplen som mognar just nu. En typisk dag i september ser det ut så här på gräsmattan och man vill ju ta vara på det där goda.....

Här produceras det allt av äpplen i år för jag har gett mig katten på att jag skall använda det jag odlar - så mycket som jag bara kan. Alltså - recept på must och marmelad kom från Gela och konserveringsmetod utan konserveringsmedel från Lotta Brinck - då var det bara att sätta i gång då.

Det känns verkligen fint att ta hand om det som trädgården ger. Jag har inte alltid varit så bra på det, men efter hand som tips, råd och dåd hopar sig i min privata databas (hjärna) så blir jag bättre på det. Det känns riktigt bra att sätta ner det här i matkällaren.

Och så har vi gett oss in i nya experiment, allt för att använda så mycket som möjligt av den frukt vi har. Vi kallar detta för Den Ofrivillige Cidermakerskan. Vi vet nämligen ingenting om cieder här, men tycks ändå vara på gång med en större produktion. Förr om åren har vi gjort mos och kakor av äpplena och sen var det bra med det. I år tänkte vi att det skulle bli marmelad, syltade äpplen, must och chutney med. Det gick i stort sett bra, men efter att ha provat att göra must några gånger insåg jag att det jag gjorde rent faktiskt var cieder. 

Orsaken var kort och gott att jag glömde konserveringsmedlet i receptet som jag utgick ifrån. Det kan ha varit en Freudiansk tankegroda, men jag såg bara inte att det stod så..... Efter fem dagar började det hela jäsa och vem är jag då att hindra den naturliga processen? Nu bubblar det i källaren och vi hoppas att det blir något drickbart av det hela. I annat fall kan man ju också använda äppelciedervinäger..... Tio liter vinäger är kanske lite mycket, men i värsta fall får vi väl ha det till ogräsmedel.

Förresten så torkas det en hel del äpplen i vårt torkhus. Det funkar väldigt bra. På tre dagar får vi fina äppelringar som skall bli vinterns naturgodis. De yngre i familjen gillar att skörda i torkhuset. :-)

Dimmiga morgnar

Vilka underbara morgnar vi har just nu. Blixten, som står i dimman, tycker inte att det går fort nog för mattes tassar. Men det är fint att få en liten slatt natur till livs innan dagen böjar. En utfärd till travbanan innan jobb kan rädda en hel dag för mig.

Mobilsocka - från får till produkt

Inte är det mycket men ....

... det blev en mobilsocka av Pia-ull och lammull som jag färgat, kardat och spunnit under sommaren. Övre delen (blå och brunaktig rand) består av Pia-ull, färgad med karamellfärger, och de fem nedersta ränderna av Pia- och lammull färgat med växtfärger, närmare bestämt lupin, valnöt, renfana, björkblad + FeSO4 och bara björkblad. Med tiden går det kanske att göra något vettigt av dn växtfärgade ullen. Just nu är det bara slattar och småprover, men jag tänker mig att jag skulle kunna göra ett plagg i brunt och vitt som inte skulle behöva se allt för anskrämligt ut. En natur- och valnötsfärgad väst kanske, nu när den kalla årstiden närmar sig?