GDPR - censur är ditt namn.

Nu vill jag skriva av mig. GDPR har faskien gått helt bananas. Jag har nu suttit en hel vecka och knåpat på ett långt inlägg om syrning och färgning med vejde enligt en ny metod som jag själv utvecklat och hux flux har GOOGLE varit där och tagit bort hälften av det jag skrivit med besked om att det är nya saker i GDPR som gör att blogginnehåll i framtiden inte får vara som förut.

1) Jag äger min metod och det är bara jag som möjligen kan ha upphovsrätt till den. Hur fasiken kan GDPR ha något som helst att göra med MIN METOD?
2) Detta har gått för långt. CENSUR är vad det är.
3) Jag är ARG!

GDPR kan hoppa i sjön om den skall missbrukas på detta vis, det är min ärliga åsikt.
Med uppriktigt irriterade hälsningar!
//Ann-Sofie

Unga fröken T på G

Nu är det vår och vackert väder igen. Jag och familjnen är ute och njuter av det vackre vädret och snart kommer min systerdotter på övernattnign igen. Hon har inte gjort detta så ofta för hon är bara drygt två år gammal. Så här fungerar sovning när unga fröken T är på besök.

Jag tror att vi skall leka ganska mycket med sand, för även om vi nu officiellt har lagt ner vår egen sandlåda så har vi gjort en jättestor 'mandalakruka', som tonåringen står för. Där har vi en rejäl skväll med sand som man kan sitta och pilla med och göra sandmandalor och annat kul.

Undrar om inte lilla fröken T är med på det?

Och så måste vi förstås äta bär. Så här skall det gärna se ut när det serveras mat åt fråken T. Dinosarna är munskänkar och talar om ifall maten är smaklig.

 

Men dinosarna busar också och tar maten på huvudet. Fy på sig!

Moster har ingenting med saken att göra, ingenting alls. Det tror lilla fröken T på än så länge.

Allra Käraste Tosse 7 år

Idag blir världens finaste retriever 7 år, det är Allra Käraste Tosse alias Blixten. Blixten var redan som liten valp en mycket bestämd kille som inte ville låta sina syskon ta mat ur matskålen hur som helst. När Blixten, sitt namn trogen, positionerat sig vid skålens bästa läge och börjat glufsa i sig kunde de andra tio få ta plats, inte tidigare.

 Nu, sju år senare, har han inte någon konkurrens vid matskålen men ränderna sitter kvar zebran eller som Blixten hellre uttrycker det pälsen sitter kvar på pälsklingen. Han kastar sig över maten som vore det sista smulorna på jorden. För att i någon mån förhindra att han sätter i halsen och för att hjälpa till med ett lite lugnare matskick arbetar han för sin föda. Uppgifterna varierar från rullande på rygg, stängande av dörrar och luckor, sittande på bakbenen, hig-fivande med husse/matte, snurrande runt egen kropp, sökande efter mat och kastande med mat från nos. Det är jobbigt att äta när man är en slukhals.

Övrig tid spenderar Blixten, otroligt nog, med att sova, sniffa och ta promenader, gosa och utöva yoga. Det senare har flera personer, som inte känner Blixten, ifrågasatt men när de sett hur han gör 'stående hund' så snart matte gör det samma på sin yogamatta har de övertygats om Blixtens yogaskicklighet.

Sammantaget finns det oerhört mycket Blixten är bra på. I synnerhet är han oerhört bra på att vara världens bästa kompis till sin tonårskille. Blixten förstår alltid hur jobbiga föräldrar är och håller alltid med sin tonåring om att det bästa som finns är att slappa.

GRATTIS Allra Käraste TOSSE!

För den som gillar Instagram

Erkänner motvilligt att jag blivit lite biten av hashtaggar. Instagram var, till nyligen, relativt ointressant för mig, men så hände det. Jag fattade hur många oerhört intressanta, inspirerande och otroligt kreativa människor med lika nördig t beteende som jag själv som dök upp genom ett enkelt #ord. OJOJOJ! Nu är jag fast i hashtaggandet och undersöker med barnslig iver ifall #knitting är intressantare än #strikk eller om #handmade möjligen kan vara något på en kväll då inspirationen tryter. 

I samband med detta gjorde jag mig ett Instagramkonto för mina egna alster. För den som händelsevis också är hashtagknarkare så heter jag AnnAlbaXX på Instagram.

#måsågottdärute

//Ann-Sofie

(   PS - Pinterest är också förbaskat kul - :-)   )

Ett drömprojekt av irländskt garn och ett gammalt dito

 Jag har just börjat på ett riktigt drömprojekt - en aranväst i egen (alltså ganska egen, bara lite stulen) design. Kraftig inspiration har hämtats från Alice Starmores tröja, som ses på bild. Jag har snott mittbården från hennes keltiska tröja och stickar nu på frihand uppifrån och ner en lite längre väst som skall bli aningen figurformad. 

Jag utgår från min stickfasthet och räknar helt enkelt fram hur långt och brett varje parti skall vara. Hur det sedan blir får framtiden visa. Det vita garnet är bara där tills jag plockat upp maskorna till ryggen. Det gör att jag slipper sy ihop på axeln. Tanken är att västen skall bli helt fri från sömmar. Jag är ingen fan av montering.

 Drömprojektet består i att garnet köptes på en väldigt trevlig semester i Dublin med mor och syster. Vi spenderade en halv dag med att lokalisera en garnbutik som vi hört om och som turligt nog visade sig ha helt underbara lokala garner. Sedan kollad vi in var enda ställe där de sålde aranstickat - och det var m-å-å-å-å-nga och slutligen tog det mig bara ett år att besluta vad jag ville sticka av garnet.

 

Det enda jag har att anföra mot Starmores annars så fantastiska bok är att hennes diagram är svårlästa. Men kan man det minsta om att sticka med flätor så är det inte så svårt att klura ut mönstret utan diagram. Det gör jag.

Färgåtergivningen är, som vanligt i glödlampans sken, bedrövlig. Mitt garn är nog närmast olivgrönt men här ser det ju ut att vara allt från vart till mörkbrunt. Hoppas att det blir bra i vilket fall som helst.

Den understa boken i Starmorekollektionen är den som omhandlar aran (flätstickning) och där jag hämtat inspiration. Boken heter Aran Knitting för den som vill läsa den. Alla hennes böcker är helt underbara. Man får lära sig allt från historik i ämnet till nördiga stickdetaljer.

Till slut vill jag visa ett lite äldre drömprojekt. Det är första tröjan till min systerdotter, som nu är drygt två år gammal. Bättre sent än aldrig.

Och tänk så små fötter hon hade då. Det var lite klurigt att stick så små strumpor.

Bloggen är inte (helt) död

Nej, inte helt död. Jag har bara varit upptagen med en massa annat så den har hamnat längre ner på vill-göra-listan. Det har kommit nytt jobb, semester, flera nya jobb till bättre hälften, mycket skolarbete, en vilsen tonåring med mera emellan bloggen och mig. Men nu verkar det som om lite tid kanske kan ges att uppdatera och därför kommer det nu lite bilder från vinterns höjdpunkt - en liten resa till värmen. I år fick det bli Lanzarote och det var inte dumt det. Var god!

 Strax innan nyår drog våra tre små familjer iväg på vår numera traditionella vintersemester. Två kusiner var väldigt eniga om att det inte kunde bli mycket bättre.

 Playa Blanca, längst söderut på Lanzarote var en trevlig överraskning. Lugnt, inte extremt turisttyngt, det där man behöver finns där, lagom med shopping och nära till naturen.

 Nyårsafton var de finfint väder och vi fick därför se alla fyrverkerier längs hela kusten.

 Ön är ganska kal p.g.a. många sentida vulkanutbrott (bara ett par hundra år sedan). Kullen i bakgrunden är foten på närmaste vulkan, som det tog knappt en timma att bestiga.

Kratern var full med namn skrivna i sten. Våra ungar blev också sugna men med tanke på sonens långa namn nöjde han sig med sina initialer.

 Klart imponerande var alla fina kattmatningsstationer som fanns uppställda lite var stans. Här behöver ingen kisse vara hungrig.

 Och så bouganvilla - hur vackert är det inte? Tänk om man kunde ha sådan i sin trädgård.

 Vart åker vi härnäst?

 Otroliga solnedgångar får men inte hellre för mycket av.

En av dagarna hyrde vi cyklar och drog ut i lavaland. Längs kusten kunde man uppleva riktigt häftiga vågskvalp.  Detta område består av endast ca. 200 år gammal lava.

 Coola geologiska formationer finns det gott om . Gul klippa hit, prickigt berg dit, lavaström bakom dig. man har mycket att se. 

 Osannolikt nog fick vi ett skvätt med regn (i snitt händer det 30 dagar per år) och därmed fina regnbågar.

 En stor salin finns på öns västra kust. Vi stod länge och klurade på hur vattnet rinner från bassäng till bassäng. Det är mycket jobb bakom en paket havssalt.

Sol, vind och vatten. Mycket badande och fint att snorkla. Bara vid lilla badstranden där vi bodde kunde man snorkla en halvtimma och se tjugo olika fiskarter, sjöstjärnor och sjöborrar.

 Jag älskar meterhöga julstjärnor. Imponerande är vad de är.

 Lavagrottorna på Lanzarote är verkligen sevärda. I denna har en lokal konstnär gjort en damm som ser ut som en perfekt spegel när den är orörd (höger).

 Gisslet med all-inclusive måste nämnas här. Det är förstås lätt att en annan en vräker i sig allt för mycket, glupsk som man är, men det är helt underbart att se en unge som kan livnära sig på 20 skivor vattenmelon till lunch (och lite tårta).

 Att få tid med sådant man aldrig gör hemma gillar jag mycket. Tecknandet blir det inte mycket av där hemma men på semestern är det annat. I Looooove! Jag lyckades också göra första och svåraste biten på en ny sjal som skal ha instickade lavapärlor, som minne av semestern liksom.

 Även om ön mestadels är svart av lavajorden finns det även vita stränder. De har bildats av sand som med jämna mellanrum blåser över från Sahara. Häftigt va?

Av erfarenhet vet vi att den sanden är extremt bra att bygga med. Vi brukar alltid hålla på med sandbyggen på semestern. Nu är pojken nästan 14 och gör sina egna byggen. Ingen vuxeninblandning där, tack.  Han är ganska skicklig för det kom fram en hel del människor och undrade om han var inhyrd konstnär. Man blir inte så inte stolt när man hör sådant.

 Som jag inte fick vara med grabben på hans byggen fick jag roa mig själv....

 ... och det kan man också göra med lite kvalitetsshopping. Hehe!

Pryttlarna uppe till höger är tygstämplar som jag skall ha till att pimpa tråkiga gamla t-shirts. Fortsättning följer med andra ord.

Indian feathers sjal

En favorit bland sjalar har producerats. Mönstret är från Ravelry och heter Indian Feathers av Alina Appasova. 

 Den kommer jag att göra flera gånger. Just denna är både mjuk och lätt och helt okej att ha på sig när det är varmt men bara lite dragigt om nacken. Perfekt för en nackfrusen som jag.

  

Och jag tycker nog att den kan få vara med på en och annan fest med.

Danska loppisar, billiga fynd och Svampbobs väktare

Här under hösten har vi varit på en del danska loppisar och jag måste säga att jag är imponerad. Jag är imponerad både över utbud och kvalitet och att det saker som jag letat efter i åratal har funnits där till knappt några pengar.

Bland annat har jag hittat ett efterlängtat degfat. Nu kan det bakas med värdighet och tro det eller ej, det jäser bättre i detta vackra fat. Man kan ju undra varför.

Kvaliteten på just denna loppis var som en bättre svensk antikaffär och priserna som en ostkustloppis. Makalöst, tycker jag.

Det enda negativa med danska loppisar är att loppesäcken här, Svampbobs väktare måste stanna hemma. Familjen vi bor hos har katt och katten är inte säker på att den gillar hund.

När livet varit så här eländig för Svampbobs väktarefår han extra snäll behandling av yngste husse ett tag framöver. Med de hundögonen är han också väldigt svår att ignorera. Han vet verkligen hur man domesticerar människor.

Hundgarn från shetland sheepdog

Sedan ett tag har vänliga människor i min närhet samlat päls från sina hundar till mina garnprojekt. Senast fick jag en rejäl påse med päls från en Shetland sheepdog, Pixie, och nu har det blivit till garn.

 

133 gram mjukt och härligt garn som först och främst skall bli till ett ett par finger lösa vantar till dottern i familjen. Sedan får jag fundera ut vad resten skall bli till. 

Jag behöver uppslag!

Jag har även tidgare spunnit garn av Shetland sheepdog, men nu har jag mycket mera. Det är underbart mjukt att ha mot kroppen, så man kan göra plagg som skall vara direkt mot huden. Festligt att hundars underull kan vara så olik täckhåren. Garnet blir brun-vitt och hunden ser ju svart ut.