Skörda, skörda, skörda

 Detta har jag längtat efter, att kunna skörda i mitt växthus innan det ens har spirat på friland. Och nu är det ett faktum. I drygt tre veckor har vi haft krasse och ruccola och nu är även spenat, rädisor och asiatiska bladgrönsaker skördeklara. Och SOM det växer. Jag är stum av beundran. Vore jag bara född med den kunskapen skulle jag aldrig dröjt så här länge med att skaffa växthus. Suck! Jag är kär i mitt växthus. Att odla och skörda och äta egen skörd måste vara meningen med livet, även om det låter hemskt flottigt när det sätts skrivs så här.