Jag är så tacksam!

Sedan en vecka har nu sonen varit utan daglig medicinering mot sin astma. Just nu finns det inte mycket annat jag önskar mig mera innerligt än att han skulle kunna förbli medicinfri. Det skulle verkligen vara en dröm som gick i uppfyllelse. All denna ångest och oro som hösten bar med sig släpper sakta men säkert. Men ännu är det förstås allt för tidigt att ropa HEJ. Snälla alla - håll tummarna, be, vad ni vill - sänd goda tankar för att hans skall slippa ta medicin var enda dag!

När det var som värst fick ha ta en dubbel vuxendos varje dag. Det kändes otroligt jobbigt för mitt arma modershjärta. Snälla vad-det-nu-finns-där-ute låt oss slippa undan med blotta förskräckelsen!