lördag 11 februari 2012

Nålbundet igen - jag har blivit tokig

Jag måste få hjälp. Anonyma Nålbindare behöver ta hand om mig. Jag kan inte sluta och det ligger [naturligtvis] 500 andra projekt och väntar på mig. Hur skall jag få stopp på detta elände?
Denna gången blev det handvärmare i Lovikkagarn. Varma som bara den är de. Bra till hundturer då man måste hålla koppel och behöver en viss finmotorik även om det är kallt.

Jag har funderat på drivkraften i detta nålbindandet. Slutsatsen är att det är en väldigt rogivande teknik. Enormt meditativt är det. Dessutom är det roligt att man inte kan använda mönster. Allt måste man uppfinna efter hand. Det går hela tiden att prova plagget eftersom inga maskor kan gå upp och sist men inte minst så är det ganska svårt att få resultatet snyggt. Bara en sådan, till synes, simpel sak som att få start och avslut snygga är en högre konstart. Här har jag verkligen ansträngt mig att få startpunkten fasad ut. Det är inte helt enkelt.

4 kommentarer:

  1. Hittar man något som lugnar och får en i miditationsstadiet är man fast. Jag har samma problem med spinnrocken... Det blir ju fint då så så farligt kan det inte vara :)

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen det där med flera andra projekt på gång,men det är väl det som är en del av livet. Att göra saker som man tycker om är viktigt för kreativiteten.Mina auktionsfynd som jag hittade idag ska jag berätta mer om framöver.Ha det gott.Lena

    SvaraRadera
  3. Coolt! Har aldrig vågat mig på nålbindning. Tycker det verkar så svårt... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ganska trassligt i början, men det berodde kanske på att jag lärde mig via internet. De tär nog lättare om man får det visat.

      Radera

Tack för att du skrev en rad. Jag uppskattar det verkligen.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...